3 maj – Sukhothai, Thailand

För 700 år sedan var Sukhothai en mäktig huvudstad för thailändarna. Vi besökte ruinerna av staden och såg många Buddhastatyer. Sukhothai är ett världsarv. Det betyder att det är en viktig plats som måste bevaras och skyddas. Men Tinna, som ibland inte till fullo uppskattar alla förnäma världsarv mamma och pappa vill titta på, utbrast som bara hon kan: ”Ska vi titta på Buddha igen? Jag tycker Buddha är skräpig!”
Bland ruinerna lurpassade jag på en skygg ödla och försökte få ett fint foto. Till slut lyckades jag! Temba ett, ödlan noll.
Språket är klurigt här i Thailand. Jag kan inte läsa ett dugg av det krumeluriga alfabetet som har nästan hundra tecken. Men jag kan säga ”sawadi” som betyder hej. När man säger det ska man föra ihop händerna framför sig (som Lucia gör den 13:e december). Samma gest gjorde de i Indien och Nepal, men då hälsade de med ett ”namaste”. Jag kan också ordet ”farang”. Det är vad thailändarna kallar alla utlänningar (foreign). Beroende på uttalet kan samma ord betyda flera saker. Den roligaste frasen läste jag i vår guidebok: ”mái mài mâi mâi mai” betyder ”färsk ved brinner inte, eller hur?”.

Visste du förresten att det nu är år 2552 i Thailand? Här börjar tideräkningen med Buddhas födelse.

Faranghälsningar från Temba (just nu i framtiden)