lördag 30 maj 2009

18-20 maj – Luang Namtha, Laos

Vi blev bogserade på en pråm över Mekongfloden till Laos. Sista biten fick vi köra i vattnet och upp på stranden. Det tyckte jag var ett coolt sätt att komma till ett nytt land på! Laos är det 35:e landet på resan. Vi har kört mer än 5000 mil sedan starten.
Från gränsbyn Houei Xai körde vi genom bergen till Luang Namtha längst uppe i norra Laos. Här bor det många bergsfolk. Jag kan inte hålla reda på alla. De heter sånt som Thai Lue, Phu Noi, Hmong, Yao, Lahu, Lantan, Akha, Lisu, osv. Vissa av folkslagen bor högt uppe på bergen. Andra bor i de smala floddalarna och odlar ris. Alla verkar väldigt fattiga. De bor i enkla hyddor som står på stolpar. Halvnakna barn står och tittar på oss när vi kör förbi. När vi vinkar blir de glada och vinkar tillbaka. Griskultingar och kycklingar springer runt på vägen i byarna.
Vi tältade intill floden Nam Tha. Byborna gick ned till floden för att tvätta sig. Fiskare paddlade förbi i långa kanoter. Barn badade i solnedgången. Det såg väldigt fint ut. När vi vaknade sa pappa att vi nu sovit 300 nätter i tält på resan. Det är mycket det!
Vi körde runt i byarna runt Luang Namtha. Många människor var ute på risfälten och skördade, plöjde och planterade. Här är det varmt året runt och man kan odla saker hela året. För att skydda sig mot solen är det många som har fina konformade hattar.
Ett par kvinnor försökte fånga fisk i en liten flod med hjälp av stora håvar. De fick ganska många fiskar faktiskt.
I en av byarna vi kikade runt i höll kvinnorna på med silkesproduktion. De hade stora lådor fulla med silkeslarver. De matade och pysslade om dem. Silkeslarverna gillar att äta mullbärsblad. De spinner en kokong av silkestråd som tas omhand av kvinnorna, som sedan spinner tråd och väver vackra silkestyger (råsiden). Vi tittade och köpte ett fint tyg.
Det var dags för mig att bli klippt. Vi såg en frisör som hade sin salong på trottoaren. Han såg helt förvånad ut när det kom en blond kille som jag med ganska långt hår. Han drog snabbt fram klippmaskinen, och vips var håret borta. Och mamma som försökt säga att han inte skulle klippa så mycket. Nu har jag samma sorts frisyr som alla skolpojkar i Laos. Det var bara att tacka och se glad ut. ”Kopp chai laj laj” (betyder tack så mycket på laotiska).
Snaggade hälsningar från Temba

Inga kommentarer: