söndag 14 juni 2009

5-14 juni – Hanoi, Vietnam

Hanoi är huvudstaden i Vietnam. Här bor det många miljoner människor. De flesta verkar köra moped hela dagarna och kan frakta ruskigt stora saker på moppen.
Vi krånglade oss fram till Sveriges Ambassad och blev mötta av våra vänner Elsa och Kristoffer med barnen Jonatan (12 år) och Miriam (8 år).
På ambassaden fick vi låna ett gästhus med riktiga sängar, eget badrum och luftkonditionering. Vilken lyx! Och skönt när termometern närmar sig 40 grader! Hanoi är den varmaste platsen vi varit på under vår resa. Inte undra på att vi tillbringar en stor del av dagen i ambassadens pool! Jag kan simma under vattnet hela bassängens längd, 12 meter. Atlas älskar att bada, men ibland förstår han inte att han behöver sin simring.
Våra vänner skämmer bort oss med underbar mat som smakar som i Sverige. Vi äter yoghurt, ost, bröd, köttbullar, potatismos, lingonsylt, spaghetti och köttfärssås. Vi leker med svenska barn och det känns ibland som vi är i Sverige. Fast när vi gick på stadsvandring i gamla delarna av Hanoi kändes allt väldigt exotiskt med smala gränder, färggranna tempel och ett myller av gatuförsäljare.
Vi har varit på Ho Chi Minh mausoleum. Ett mausoleum betyder att det är ett hus där det ligger en uppstoppad människa. Jag undrar varför de stoppar upp människor och lägger dem i glaslådor. Pappa säger att det är kommunister som gör det och att kommunisterna vill göra sina gamla chefer till gudar. Det låter ju helt knasigt. Inte blir väl gamla kommunistchefer gudar bara för att man stoppar upp dem som om de vore gamla bävrar? Men vi barn gjorde som mamma och pappa sa. Vi gick snyggt och prydligt runt det gamla kadavret. Vi försökte verkligen vara tysta, annars fick vi skäll av vakterna. Men Atlas kunde inte hålla sig. När han fick se Onkel Ho pekade han och utbrast: ”Sover!”. Det var så sött!
Jonatan är snart tonåring. Jag tycker att han är ganska cool. Han gjorde en fin graffiti-teckning åt mig. Jag vill lära mig att skriva coola bokstäver. En kväll följde jag med Jonatan till Boo Skate Shop och köpte häftiga grejer. En annan kväll fick jag lära mig att spreja mitt namn med graffitibokstäver. Det var häftigt!
Det är inte så lätt att hålla reda på vad gatorna heter i Hanoi. De flesta gator verkar ha trestaviga namn, typ Trang Hung Dao, eller Pho Kim Ma. Vi kan erbjuda några nya namn om den kommunistiska namnkommittén får slut på fantasifulla trestavelser: Trong Long Gong, Long Kal Song, Stor King Kong. Gatan där vi bor heter Nui Truc. Den är känd för sina prima hundrestauranger. Men hundarna är inte gäster utan finns på menyn...
Vi var på en dockteater som utspelar sig i vatten. Det var väldigt speciellt och finns bara i Vietnam. Mängder av olika dockor, båtar och drakar rörde sig tillsammans i vattnet och spelade upp gamla vietnamesiska sagor.
Elsa invigde Svenska Filmfestivalen i Hanoi. Vi var med på invigningen och såg filmen ”Desmond och Träskpatraskfällan”. I filmen pratade de svenska och det var engelsk text, men sen var det en vietnamesisk kvinna som pratade i mikrofon och översatte allt till vietnamesiska. Vietnameserna skrattade mycket – framför allt när någon slog sig riktigt hårt!


Vår vecka i Hanoi har verkligen varit underbar. Nu fortsätter vi söderut i Vietnam.
Stort tack till Elsa & Kristoffer och till Jonatan & Miriam.
Graffiti-hälsningar från Temba




3-5 juni – Laos till Vietnam

Via grottorna i Vieng Xai fortsatte vi mot Vietnam. I dalarna planterade folk ris på de gyttjiga fälten.
Efter många kurviga mil kom vi till en avlägsen gränsstation mellan Laos och Vietnam. Mamma och pappa verkade lite spända. De sa att vi måste uppföra oss extra väl. Det var inte alls säkert att vi skulle få köra in i Vietnam med vår bil nämligen.
Vi barn var nog tysta som möss. Men det gick ändå åt pipsvängen. Männen i uniform sa att bara folk med visum kan åka in i Vietnam. Men mamma och pappa sa att svenskar inte behöver visum till Vietnam. Dessutom passade pappa på att betona att Sverige hjälpt Vietnam med hundratals miljoner kronor under de senaste 40 åren. Efter fyra timmar förstod vietnameserna att de hade fel. Vi fick komma in.
Sverige 1, Vietnam 0.
Då kom nästa problem. Vi fick inte köra in vår bil i Vietnam. Mamma och pappa var mycket envisa och tålmodiga. Ett par timmar senare körde vi in i Vietnam, det 36:e landet på resan. Sverige 2, Vietnam 0.
Vägen genom bergen i Vietnam var jättefin. Det verkade som att alla jobbade med skörden på risfälten.
Men några ska såklart tröska riset också.
Och ett gäng kvinnor var trötta på ris och försökte fånga fisk i stället.
Nästan alla som jobbar utomhus i Vietnam har konformade hattar av bambu. Det går att göra nästan allting av bambu och vi såg många ställen där folk skördade eller bearbetade bambu.
Pengarna i Vietman heter dong. En dong är inte värd så mycket. Jag fick hålla en miljon dong i handen och kunde fläkta med sedlarna som en solfjäder.
Miljonärshälsningar från Temba

1-2 juni – Krukor, lådbilar och kannibaler, Laos

Området runt Phonsavan kallas för Krukslätten. Hundratals stora stenkrukor står där på marken som om de glömts kvar efter jättarnas fest för länge sedan.
Krukorna tros vara upp mot tvåtusen år gamla och har antagligen använts för att förvara dricksvatten. Nu simmar grodyngel runt i regnvattnet.
På flera ställen har amerikanska bomber från kriget skadat krukorna och man kan se stora bombkratrar.
Vi körde vidare över höglandet. I en brant backe såg vi en ovanlig skylt som verkade varna för lådbilar. Men var skulle de komma ifrån? Vi hade inte sett folk på länge.
Plötsligt kom tre lådbilar susande och vi stannade för att titta. Pojkarna hade byggt sina enkla bilar själva. Vi delade ut pennor till dem och de andra skolbarnen som plötsligt dök upp. Det blev nästan slagsmål om pennorna, så ivriga blev barnen.
Vårt nästa stopp var stengravarna i Suan Hin.
Det var gamla ovanliga gravar som säkert var intressanta, men jag gillade insekterna bäst. Vi såg en fin skalbagge med roliga färger.
Sen kom ett vandrande blad och satte sig på en av gravstenarna. Tänk om ett vandrande blad äter blad. Är den en kannibal då?
Kannibalhälsningar från Temba

31 maj – Phonsavan, Laos

Jag överraskade hela familjen ordentligt. När det blev ljust smög jag ut ur tältet och dukade fram frukost till alla. Gissa om de blev förvånade när allt var förberett när de steg upp! Sen var det dags för oss att packa ihop och köra vidare.
Staden Phonsavan som ligger på en högplatå i nordöstra Laos. Det har varit ett långt krig här och i Vietnam för 40 år sedan. Det släpptes väldigt många bomber. Vi åt kvällsmat på en restaurang som hade samlat ihop många gamla vapen och bomber från kriget.
I byarna vi körde genom såg vi många rostiga bomber. En del användes för att bygga staket eller till och med som blomsterlådor!
Tyvärr hittar barn ibland bomber som de börjar leka med. Om de har riktig otur kan de där gamla bomberna sprängas. Det är verkligen hemskt. På vissa ställen finns det rödvita markeringar längs stigarna. Man ska stanna på den vita sidan. På den röda sidan kan det ligga bomber eller minor.
Bomb- och granathälsningar från Temba

29-30 maj – Luang Prabang, Laos

Vi kom tillbaka till Luang Prabang där vi stämt träff med Rein och Maaike från Holland. De reser med bil ungefär som vi gör. Första gången träffade vi dem i Turkiet och sedan har vi stött på varandra på de konstigaste ställen i Iran, Pakistan och Indien. Jag satt uppe och pratade engelska med Rein på kvällen. Det var en häftig känsla att kunna förstå och prata engelska med en vuxen. Rein sa att jag var duktig. Då blev jag glad och verkligen sugen på att lära mig mer engelska.
Rein och Maaike berättade att de inte lyckats köra in med sin bil i Vietnam. De hade blivit stoppade och tvingats flyga in i stället. Mamma och pappa hoppades att vi skulle ha större tur.
Jag var med Disa på sjukhuset och tog stygnen i hennes panna. Hon blev sydd med tre stygn i Luang Prabang för en vecka sedan när hon trillade ner i ett hål och glasögonen krossades mot pannan. Det var intressant att se doktorn plocka bort stygnen. Disa var riktigt tuff och sa inte ett ljud. Tänk att man kan sy ihop en människa med nål och tråd!

Engelska hälsningar från Temba