lördag 30 maj 2009

30 maj – Glad sommar till alla skolkamrater!

Snart slutar vårterminen och det blir sommarlov. Jag önskar alla klasskamraterna på Monbijouskolan i Malmö en riktigt skön sommar.
Vi ses i augusti. Det tycker jag ska bli jättekul!

Sommarlovshälsningar från Temba

26-29 maj – Hmong och vattenfall, Laos

Vi körde genom vackra bergsområden där Hmong-folket bor. I en by satt en man och spelade på en fin bambuflöjt med sex pipor.
Det springer runt barn överallt. De som är för små för att gå blir ofta burna av andra barn. Bebisarna har traditionella mössor med färggranna bollar på.
Mitt på dagen är det verkligen varmt, ungefär 35 grader i skuggan. Klockan tolv på dagen står solen precis rakt ovanför huvudet på mig, i zenit. Min skugga är pytteliten. Folk sitter mest och vilar sig. Man måste dricka mycket eftersom man svettas en massa hela tiden, även om man är helt stilla. Det tycker jag är konstigt. Pappa säger att det är för att luften är så fuktig. Nästan 100% luftfuktighet.
Vi kom till ett fint vattenfall. Nedanför fallet fanns det ställen där man kunde bada. Perfekt med lite svalka i värmen! Någon hade knutit fast ett långt rep i ett träd. Jag klättrade upp i trädet, svingade mig ut och släppte taget. Plums ner i det turkosa, klara, kalla vattnet! Det var hur kul som helst!
Vattenfallshälsningar från Temba

22-25 maj – Luang Prabang, Laos

Luang Prabang är en fin gammal huvudstad som ligger vid den stora Mekongfloden. Vi besökte det kungliga palatset som nu är museum. Det var fint, men det jag tyckte var roligast var kungens veteranbilsamling. En sak jag undrar är hur kungar kan ha så mycket pengar att de kan bo i stora slott och ha många bilar. Och hur blir man kung egentligen? Fast det kan vara farligt att vara kung också. När kommunisterna tog över i Laos förde de bort kungen. Han försvann.
Det finns många buddhistiska tempel i Luang Prabang.
Orangeklädda munkar smyger omkring i hettan. Några slår på trummor och cymbaler så att svetten lackar.
När munkarna blir hungriga tigger de mat av folk. Munkarna jobbar inte. Det verkar vara ett lättsamt och mysigt liv. Men vad skulle hända om alla bestämde sig för att bli munkar? Vem skulle de då tigga mat från? Antagligen från kvinnorna. De verkar inte få bli munkar utan måste alltid jobba.
Vi var på ett ställe där kvinnor tillverkade papper av mullbärsträdets bark. De kokade barken som då blev till en vit geggig massa. Sen blandade de massan med vatten i en stor ram som hade ett finmaskigt nät som botten. Vi barn fick vara med och lägga i blad och blomkronblad som dekorationer. Sen lyfte man försiktigt upp ramen så att vattnet kunde rinna av. Pappersmassan klibbade fast vid nätet och hela ramen sattes att torka i solen. Vi gjorde tre stora pappersark som vi kom tillbaka och hämtade dagen därpå när de hade torkat. Det var jättekul att tillverka papper. Det ska jag göra när jag kommer hem till Sverige också!
Pappersmakarhälsningar från Temba

20-21 maj – Muang Sing, Laos

Vi körde ännu en bit norrut till den avlägsna byn Muang Sing. Mamma och pappa ville se fler av de ovanliga folkslagen som finns i de här områdena. Först hälsade vi på i en Akha-by. Det var ruskigt fattigt.
Det verkade inte som att barnen i den här byn går i skolan. Hur ska de då få ett bättre liv?
Sen kom vi till en Yao-by. Några vackert klädda kvinnor ville sälja broderier och mössor. De bjöd in oss i sin hydda.
Inne i hyddan låg tre män och rökte ur ett stort bamburör. Jag frågade pappa varför de rökte på det sättet och pappa viskade att de antagligen rökte opium. Så hemskt! Där låg de och kunde knappt röra sig fast klockan var mitt på dagen. Kvinnorna och barnen fick jobba i stället. På andra ställen i byn såg vi fler halvsovande män som rökte opium. Usch för opium!
Vägen till fler små byar spärrades effektivt av ett stort träd.
Vi körde och åt lunch i stället. Maten i Laos är jättegod. Jag giller deras klibbiga ris som serveras i en flätad behållare. Man tar riset med höger hand, rullar det till en boll och doppar det i olika såser eller grytor.
Vi tältade ett par kilometer från den kinesiska gränsen. Vi körde bort och tittade in i Kina, men vi hade inga visum, så vi fick inte komma längre. Vi får åka till Kina en annan gång.
Den här tiden kallas den gröna årstiden. Regnperioden har just börjat och det är ny grönska överallt. Förutom där folket just bränt ned skogen förstås. Där är det brunt. En stor del av Laos skogar har bränts ner tyvärr. Folk är så fattiga att de struntar i miljön.
När det skymmer på kvällen börjar grodorna sjunga. De får sällskap av cikadorna. Och sen dansar eldflugorna fram genom mörkret, blinkande. När en eldfluga närmar sig en annan börjar de blinka i takt. Det ser himla häftigt ut! Vi fångade en eldfluga och blev lite överraskade, för det är faktiskt ingen fluga utan en liten brun skalbagge. Men hur kan de lysa så där? Det skulle jag vilja lära mig mer om.
Eldflugehälsningar från Temba

18-20 maj – Luang Namtha, Laos

Vi blev bogserade på en pråm över Mekongfloden till Laos. Sista biten fick vi köra i vattnet och upp på stranden. Det tyckte jag var ett coolt sätt att komma till ett nytt land på! Laos är det 35:e landet på resan. Vi har kört mer än 5000 mil sedan starten.
Från gränsbyn Houei Xai körde vi genom bergen till Luang Namtha längst uppe i norra Laos. Här bor det många bergsfolk. Jag kan inte hålla reda på alla. De heter sånt som Thai Lue, Phu Noi, Hmong, Yao, Lahu, Lantan, Akha, Lisu, osv. Vissa av folkslagen bor högt uppe på bergen. Andra bor i de smala floddalarna och odlar ris. Alla verkar väldigt fattiga. De bor i enkla hyddor som står på stolpar. Halvnakna barn står och tittar på oss när vi kör förbi. När vi vinkar blir de glada och vinkar tillbaka. Griskultingar och kycklingar springer runt på vägen i byarna.
Vi tältade intill floden Nam Tha. Byborna gick ned till floden för att tvätta sig. Fiskare paddlade förbi i långa kanoter. Barn badade i solnedgången. Det såg väldigt fint ut. När vi vaknade sa pappa att vi nu sovit 300 nätter i tält på resan. Det är mycket det!
Vi körde runt i byarna runt Luang Namtha. Många människor var ute på risfälten och skördade, plöjde och planterade. Här är det varmt året runt och man kan odla saker hela året. För att skydda sig mot solen är det många som har fina konformade hattar.
Ett par kvinnor försökte fånga fisk i en liten flod med hjälp av stora håvar. De fick ganska många fiskar faktiskt.
I en av byarna vi kikade runt i höll kvinnorna på med silkesproduktion. De hade stora lådor fulla med silkeslarver. De matade och pysslade om dem. Silkeslarverna gillar att äta mullbärsblad. De spinner en kokong av silkestråd som tas omhand av kvinnorna, som sedan spinner tråd och väver vackra silkestyger (råsiden). Vi tittade och köpte ett fint tyg.
Det var dags för mig att bli klippt. Vi såg en frisör som hade sin salong på trottoaren. Han såg helt förvånad ut när det kom en blond kille som jag med ganska långt hår. Han drog snabbt fram klippmaskinen, och vips var håret borta. Och mamma som försökt säga att han inte skulle klippa så mycket. Nu har jag samma sorts frisyr som alla skolpojkar i Laos. Det var bara att tacka och se glad ut. ”Kopp chai laj laj” (betyder tack så mycket på laotiska).
Snaggade hälsningar från Temba

16-17 maj – Gyllene Triangeln, Thailand

Området högst upp i nordöstra Thailand kallas för Gyllene Triangeln. Här har det odlats mycket opiumvallmo i över hundra år. De som smugglade opium tjänade mycket guld. Och eftersom de tre länderna Burma, Laos och Thailand möts här kallar man området Gyllene Triangeln.
Vi besökte ett stort opiummuseum. Där lärde vi oss hur opium framställs, hur det har använts genom tiderna och varför opium och andra droger är farliga. Det är svårt att förstå varför människor använder opium och annat knark när man vet att det är så farligt.
Vi tältade en natt i en by där det bor folk ur folkstammen Akha. Kvinnorna har roliga mössor som de har sytt fast silverpengar i.
Vi körde genom ett par floder och uppför jättebranta backar på väg till byn som låg på toppen av en kulle.
Det var branta sluttningar åt alla håll. Den enda platsen som var platt nog för oss att parkera och tälta på var bredvid korna. De här korna var verkligen bra på att råma! Det var som att lyssna på en ko-orkester på högsta volym. De höll på hela natten. Vi kunde nästan inte sova.
Mekongfloden är en av världens största floder. Vi körde längs den bruna floden när det började duggregna. Då såg vi en jättestor dubbel regnbåge över Mekong. Det var en fin avslutning på våra härliga veckor i Thailand. På andra sidan regnbågen väntar nästa land: Laos.
Regnbågshälsningar från Temba

lördag 16 maj 2009

12-15 maj – Chiang Rai, Thailand

Vi vilar upp oss lite i Chiang Rai. Det har varit ett hårt tempo under de senaste veckorna.
Nu samlar vi nya krafter inför vår körning till Laos.


På kvällsmarknaden äter vi god mat. Det blir friterade räkor, kycklingspett, pommes frites och nudelsoppa.
Men vi undviker ståndet som säljer larver, flugor och andra stekta insekter. Örk!
Jag har köpt ett superbra flygplan. Man kastar det och så kommer det tillbaka som en boomerang. Jag tror att jag ska köpa med mig flera stycken hem till Sverige. Tinna gillar att gå på marknaden och klä ut sig!
Vi hittade ett svenskt bageri i stan. Där festade vi loss på kanelbullar och svenska småkakor. När Tinna smakade kanelbullen sa hon: ”Det är ju såna som jag brukar äta hos farmor!”
En dag besökte vi ett svenskt barnhem där det bor 57 föräldralösa barn. De äldre barnen tillverkade konstgjorda blommor. Det såg jättepilligt ut. Jag tycker att det är bra med barnhem. Var skulle barnen annars bli av när de inte har föräldrar? Du kan läsa mer om barnhemmet på www.baanchivitmai.com
Vi tältar vid floden Mae Nam Kok. Vår närmsta granne är en geckoödla som underhåller oss med sitt starka läte: ”Gecko!”. Men när cikadorna sätter igång på full volym hör vi knappt geckoödlan längre. Fast vi sover gott ändå, trots alla exotiska ljud.

Annars är det vanligaste ljudet hos oss när Atlas ropar ”Manau!”. Det betyder att han vill ha något. Han har börjat prata och kan säga många ord. Nu börjar han sätta ihop ord i par också (”kolla ödla!”). Han är så söt! Fast Temba tycker han är svårt att säga, så han kallar mig för Bomba!
Geckohälsningar från ”Bomba”

10-11 maj – Tham Lot, Thailand

Tham Lot är berömt för sina grottor. Vi åkte bambuflotte på en liten flod som försvann in i ett grottsystem under ett berg. Floden flöt i underjorden i nästan tusen meter.
Fladdermöss pep förbi. Där fanns också hundratusentals svalor av en sort som anpassat sig till mörkret i grottornas värld. Fladdermössen och de här svalorna navigerar med hjälp av ljud och eko i stället för med synen. Det är ju enormt häftigt! Fast mamma tyckte inte att det var så häftigt när en svala bajsade i håret på henne. Då svor hon.
Vi gick av flotten på olika ställen och klättrade till fots djupare in i grottorna. Vår vägvisare hade med sig en stark lampa, annars hade vi inte kunnat se någonting. Vi såg häftiga droppstenar; stalaktiter (från taket), stalagmiter (från golvet/marken), pelare (stalaktit och stalagmit som vuxit samman), stelnade vattenfall och annat fint som jag inte kan namnen på.
I den sista grottan fanns resterna av kistor gjorda av det hårda träslaget teak. Dessa kistor är över 1500 år gamla. Det är ju väldigt gammalt. Tänk att trä kan bevaras så länge! Fast vi såg inga skelett. Kanske tur det. Kunde varit läskigt att se benrangel djupt inne i den mörka grottan...
Vid grottorna i Tham Lot finns ett supertrevligt ställe som heter Cave Lodge. Det drivs av John Spies, en australiensare som kom hit för 30 år sedan. Vi kan verkligen rekommendera det hembakta brödet! Och jag spelade bordtennis med pappa – jättekul! Kolla in mer om det här trevliga stället på http://www.cavelodge.com/.
I bergen norr om Tham Lot finns många byar med folkslagen Lahu och Shan. Vi körde på omöjligt branta vägar och hälsade på i byar som låg väldigt långt borta från vår värld. I en by som hette Ban Eko delade vi ut blyertspennor till alla skolbarnen och kulspetspennor till alla kvinnorna. De blev glada!
Vi såg inte till några män i byn. Jag tror att de var ute på fälten och planterade, för nu är regnperioden på gång. Folken i bergen bränner ner skogen för att kunna odla mat. Tyvärr finns det då inget som kan hålla kvar jorden när regnen kommer. Jorden spolas ner i floderna och bergsfolken bränner ner mer skog för att odla mat.
Grottforskarhälsningar från Temba