14-17 februari – Världens djupaste dal, Nepal

I Nepal är det ont om vägar. Bergen är så många och höga att i de flesta delarna av landet måste man gå till fots. Människorna bär det de behöver i korgar på ryggen med ett band över pannan. Det ser verkligen tungt ut. Ibland kan det se ut som att en hel buske eller höbal är ute och går. Barnen börjar bära på samma sätt redan i femårsåldern. Jag börjar förstå att svenska barn har det ganska bekvämt...
Vi lämnade Pokhara och körde mot de stora bergen i nordväst. Mamma och pappa ville se hur nära Annapurna man kunde köra. Om man vill se bergen på riktigt nära håll måste man nämligen gå till fots runt dem. Det tar tre veckor och är svårt med små barn. Det visade sig att vi med vår Alhambra-bil kunde köra riktigt nära bergen. Förra året breddades nämligen en av stigarna så att man nu kan köra där med fyrhjulsdriven bil.
Vi kunde köra genom det som kallas ”Världens djupaste dal” – Kali Gandaki. Det var riktigt häftigt! Vi körde på en bred kostig i en floddal på 1200-2500 meters höjd. I väster tornade berget Dhaulagiri (8167 möh) upp sig, med stora glaciärer som såg ut att rinna rakt mot oss. I öster gnistrade Annapurna I (8091m) och en mängd andra höga toppar i ett radband av snö och is. Det kändes som vi trängde oss in mellan dessa båda jätteberg. Bilen balanserade på en smal klipphylla och vi körde väldigt långsamt. Ibland körde vi genom korsande vattendrag. Utsikten var fantastisk!
Vi gick på långa hängbroar, åt mogna clementiner från träden, såg bönder plöja fälten med träplog och oxspann, vadade genom vattenfall, beundrade blommande tulpanträd och julstjärnor, fotograferade livet i byarna, och såg falkarna sväva i himlen på jakt efter nästa byte.

Människorna var väldigt trevliga överallt. Barnen i de små fattiga bergsbyarna vinkade åt oss. De hade tjocka mössor på huvudet och tjocka snormakaroner under näsan. Det måste vara ett hårt liv att bo här i bergen.
På vägen ner från bergen stannade vi till i byn Tatopani där vi kunde bada fötterna i en varm källa. Det var skönt!
Vi återvände till vår fina camping utanför Pokhara. Vi körde bilen ut i floden och tvättade av allt dammet från bergsvägarna.
Nästa morgon när vi vaknade var det punktering på ena däcket. Vår första punktering på resan! Alla barnen fick hjälpa till att byta däck. Det var kul!
Bergochdalvägshälsningar från Temba