December 2009

Det kom mycket snö i Malmö i december. Alhambra blev helt täckt av snö och vi drog ut med pulkorna.
Vi firade jul i stugan i Småland med mormor, morfar och kusinerna. Vi byggde en stor snögubbe och hade det jättekul i snön.
Morfar har just flyttat från Zimbabwe till Botswana. Han hade tagit med sig afrikanskt godis som han bjöd på. Det var rostade termiter (en sorts myror). De smakade lite knaprigt.
Efter jul körde vi till fjällen. Vi bor i en stuga i Sälen. Det är mycket snö och rejält kallt. Jag åker skidor varje dag. Det är superkul!
Snöiga nyårshälsningar från Temba och hela familjen

Temba 9 år

Tänk om ingen kommer ihåg ens födelsedag! Det skulle kännas hemskt!
Som tur var behövde jag inte oroa mig. Jag blev väckt med sång och presenter på morgonen den 20 november när jag fyllde 9 år.
Jag blev firad i skolan också. Och under helgen hann vi med både pepparkaksbak och ett roligt födelsedagskalas. På kalaset hade vi många lekar. Det roligaste var att få blåsa pilar med pappas blåsrör från djungeln på Borneo. Men pilarna hade inget riktigt gift på sig. Det var nog tur!
Jag fick en rolig födelsedagshälsning från min gudmor Katja. Hon skickade ett mail med den här länken till en film. Kolla gärna på den. Jag blev rejält överraskad!
http://www.tackfilm.se/?id=1258796881437RA95

Nioåriga hälsningar från Temba

November 2009

Om du är nyfiken på att läsa om vår första långresa med bil går det nu att beställa vår bok direkt från familjen för 79 kronor.
Boken heter ”Kapstaden till Nordkap på 333 dagar”.
Jag var bara tre månader gammal när vi började den resan.
För mer information om boken, titta på www.kaptillkap.se


Bokslukarhälsningar från Temba

Halloween 2009

Armen känns bättre och bättre. Jag har tränat bergsklättring på Kullaberg tillsammans med kompisarna Elias & Hugo.
Att spela trummor hos Tiger, Morris & Rufus var nog också bra träning för armen!
På höstlovet firade vi Halloween i Småland med kusinerna Felix, Ida och Leo. Vi hängde upp spindelnät och gjorde ljuslyktor av stora pumpor.
Sedan var det dags för ansiktsmålning.
Atlas såg häftig ut i sin skelettdräkt och häxhatt!
Spökiga halloweenhälsningar från Temba

7 oktober – Gipset är borta!

Äntligen var det dags att ta bort gipset.
Från armbågen stack de två spikarna fram. De hade hållit ihop skelettet under läkningen, men nu skulle de ut.
Doktorn berättade glatt att man inte kunde få någon bedövning. Sen tog hon fram en stor tång och knep tag i änden av ena spiken. Hon drog för allt hon var värd. Pappa höll i min arm. När spiken till slut släppte och for ut höll doktorn på att trilla omkull, så hårt hade hon varit tvungen att dra! AJ! Dags för andra spiken. Dubbel-AJ!

Jag fick med mig röntgenbilder och de 7 cm långa spikarna som minne.
Armen hade blivit tunn som spagetti efter en månad i gips. Det kändes konstigt och lite läskigt att armen inte längre hade stöd av gipset. Jag stapplade hemåt med armen hängande som en sladdrig fisk. Dags att träna upp armens muskler och rörlighet!
Spagettiarmshälsningar från Temba

8 september – Jag bröt armen

Tänk vilken otur. Samma dag som jag skulle börja träna fotboll bröt jag armen.
Så här gick det till.
Jag lekte på skolgården och tävlade med en kompis om vem som kunde hoppa längst från gungan. Jag stod på gungan och tog ordentlig fart, men snubblade på kedjan när jag skulle hoppa. Jag landade på vänster arm. Någonting kändes konstigt och jag kunde inte röra armen.

Fritidsledare Juan hjälpte mig upp och tog mig till klassrummet där han ringde efter pappa. Efter en stund kom pappa. Jag hade riktigt ont nu. När pappa såg att armen såg krokig och bruten ut ringde han efter en ambulans. När ambulansen kom fick jag hjälp av de trevliga ambulansskötarna Björn och Thorbjörn. De gav mig en spruta med medicin så att jag inte skulle ha så ont. Det var snällt!
Att vara ambulansförare verkar vara ett spännande jobb!

Jag fick ett stort skydd runt armen och blev skjutsad på en bår ut till ambulansen.
Vi åkte till akuten på Malmö Sjukhus. Där fick jag vänta länge med min krokiga vänsterarm.

Jag blev undersökt av läkare och min arm röntgades. Tänk att en röntgenkamera kan fotografera skelettet inne i armen! På röntgenbilderna kunde doktorn se att överarmen var helt avbruten precis ovanför armbågen.
Efter mer väntan var det dags för operation. Pappa följde med in och fick ta på sig roliga kläder. Jag blev sövd så jag märkte inte när de rättade till armen och satte in två långa spikar för att hålla ihop skelettet. När jag vaknade några timmar senare var det mitt i natten. Pappa satt vid sängkanten och hela min arm var gipsad från axel till handled.
Jag låg kvar på sjukhuset nästa dag. Det kändes som att tre av mina fingrar sov. Doktorn sa att en nerv blivit klämd och att det kan ta flera månader innan känseln kommer tillbaka helt och hållet. Det tyckte jag inte var bra.
Det var skönt att få komma hem från sjukhuset. Jag stannade hemma från skolan några dagar tills jag inte hade så ont i armen längre. Sedan följde mamma med mig till skolan för att se att allt gick bra. Det gjorde det. Fast jag blev fort trött i början.
Nu längtar jag efter att få ta av gipset. Hoppas jag kan börja spela fotboll snart!
Gipsade armhälsningar från Temba

Tillbaka på Monbijouskolan

Den 17 augusti började jag i klass 3A på Monbijouskolan. Jag känner de flesta klasskamraterna sedan tidigare och det är jättekul att vara tillbaka.
Pappa har varit och hämtat Alhambra i Hamburgs hamn. Nu är bilen i Malmö och vi passar på att göra utflykter medan vädret fortfarande är fint. Förra helgen var vi på Österlen.
Man behöver verkligen inte åka långt bort för att se vackra platser!
Höstterminshälsningar från Temba

Sommar i Sverige 2009

Veckorna sedan hemkomsten har gått fort! Efter ett par veckor i Malmö åkte vi och hälsade på släkt och vänner runt om i Sverige.
Jag var ute och paddlade kanot på sjön Åsnen med morfar. Vi var ute i tre dagar och sov två nätter i tält på öde öar. Det var supermysigt!
Sommarhälsningar från Temba

Tillbaka i Sverige

Nu har vi kommit tillbaka till Sverige och Malmö! På flygplatsen i Köpenhamn möttes vi av farmor, mormor, morfar, moster Aira, Simon och kusinerna Meije, Lea och Movitz. De hade en banderoll och gav oss kransar av blommor och svenskt godis. Mums! Hemma hos farmor i Malmö väntade faster Stina och kusin Albin. Vi fortsatte firandet en bra bit in på natten. Vi var så glada!
Vi bor hos farmor den första tiden medan vi fixar i ordning vår lägenhet. Jag ser fram emot att plocka fram mina saker ur kartongerna som stått på vinden medan vi varit borta!
Jag undrade hur det skulle kännas att komma hem till Sverige. Vi har kört österut i 16 månader och flög hem till Sverige på 16 timmar.

Känslorna är svåra att beskriva. Allt känns vanligt och normalt. Det finns mycket plats och inte så många människor. Det är så rent och prydligt här i Sverige. Och man kan dricka vattnet ur kranen. Det gillar jag!

Glada Sverigehälsningar från Temba

5-12 juli – Bangkok, Thailand

Det gick lyckligtvis lättare att lämna Kambodja än att köra in i landet. De kollade inte ens våra bilpapper på vägen ut. Så himla knasigt att de skulle bråka så med oss när vi ville köra in i Kambodja!
Vi susade fram på bra vägar och nådde Bangkok, Thailands huvudstad, efter bara ett par dagars körning. Vi tog in på ett hotell i centrala Bangkok. Jag gick på upptäcktsfärd och hittade en pool på taket av hotellet! Tänk att man kan bygga en pool uppe på ett tak, sex våningar upp!
Mamma och pappa hade lovat att det inte skulle bli fler tempel efter vår dunderdos i Angkor. Så vi tog det lugnt, åkte tuk-tuk, handlade lite souvenirer, och åt god mat i olika gatustånd. En och annan mjukglass på McDonald’s slank också ner!

En riktig höjdpunkt var Ice Age 3 på 3D-bio. Innan filmen började skulle alla resa sig upp för att ära kungen under nationalsången. Sen satte vi på oss stora specialglasögon och när man tittade genom dem verkade figurerna i filmen komma rakt ut i salongen. Det var superhäftigt. Och Atlas var så enormt söt där han satt och försökte lista ut vad man skulle göra med glasögonen!

Jag kommer aldrig att glömma ormarna i Bangkok. Vi var på ett ställe som föder upp giftiga ormar och framställer motgift som kan bota människor som blivit bitna av de farliga ormarna. Man ”mjölkar” ormen på dess gift, genom att låta den bita i en glaskopp så att giftet rinner ut ur gifttänderna. Häftigt och lite läskigt! Vi var på en ormuppvisning också, och fick se kobror och andra giftiga ormar. Ormskötarna var väldigt skickliga och kunde fånga kobrorna med bara händerna!
Som avslutning fick vi krama en pytonorm! Disa och Tinna vågade också hålla den tunga ormen, men Atlas tyckte att det var roligare att se på.
Bangkok är vårt sista stopp innan vi flyger hem till Sverige. Jag följde med pappa och lastade in vår bil Alhambra i en container i hamnen. Containern ska gå med båt till Sverige.
Det känns lite konstigt att vi ska flyga hem nu. Vi har rest så länge, nästan ett och ett halvt år. Totalt har vi kört nästan 60.000 km genom 37 länder. Det har varit väldigt kul och jag har fått vara med om så mycket. Men nu när det är dags att återvända till Sverige känns det också kul. Jag ser fram emot att träffa kompisarna och släkten. Och jag ser fram emot att börja i tredje klass på Monbijouskolan i augusti.
Hemvändarhälsningar från Temba