30 okt - 1 nov - Quetta, Pakistan

Vi aer nu i Pakistan. Det aer jaettebra med oss. Provar massor av god och stark mat. Maenniskorna aer snaella och har roliga klaeder. Jag tycker det ser ut som pyjamas naestan.

Skriver mer senare!
Haelsningar Temba

28 oktober – Mot Pakistan

Nu far vi mot Pakistan. Om cirka en vecka borde vi vara framme i Lahore. Då hoppas jag kunna skriva mer på bloggen.

Baluchistanhälsningar från Temba

26-27 oktober – Bam, Iran

Bam är en stor stad som ligger i en oas i östra Iran. En oas betyder att det finns vatten här trots att man är mitt i öknen. Det växer tusentals dadelpalmer här. Jag klättrade upp i en dadelpalm och plockade dadlar till oss. Mums! Vi kan också plocka apelsiner från träden här.

För fem år sedan var det en stor jordbävning i Bam. Många människor dog när husen rasade ihop. Nu försöker människorna bygga upp staden igen, men det är nog svårt för dem. Allt ser trasigt och skräpigt ut. Tidigare var Bam berömt för sin gamla befästa stadsdel som var större än den i Rayen. Men efter jordbävningen är tyvärr den stadsdelen väldigt trasig.

Oashälsningar från Temba

25 oktober – Rayen, Iran

Vi tittade på den gamla befästa staden Rayen som byggdes av lertegel för tusen år sedan. Nu bor det inte folk där längre utan det har blivit ett museum. Det var häftigt att gå runt och titta inne i staden.

Senare på dagen kunde vi se att folk i närheten fortfarande bygger sina hus av en blandning av lera och halm som får torka i solen. Precis som för tusen år sedan.

Leriga halmhälsningar från Temba

23-25 oktober – Kalutsöknen, Iran

Vi körde ut i den stora Kalutsöknen nordost om staden Kerman. Det sägs att det är en av jordens varmaste platser. På sommaren kan det bli 65 grader varmt här. Vi hade som mest 37 grader. Det är precis lika varmt som kroppens temperatur.

I den här öknen sticker det upp höga kullar ur sanden. Det ser ut som att en jätte har byggt tusentals sandslott! Vi klättrade upp på sandslott som var över 20 meter höga. Sen kunde man liksom glida ner. Det var jättekul!

På ett ställe såg det ut som att det fanns en sjö lite längre bort. Men det var bara inbillning. Jag fick lära mig att det kallas för en hägring. Men inbillning var det minsann inte när jag fick Yatzy på första slaget lite senare på dagen!

När vi var på väg till en fin plats för att slå läger blev sanden väldigt djup. Hjulen grävde ner sig och bilen fastnade. Då jublade vi barn och skrek ”Yippee!”. Äntligen fick vi använda spaden och sandstegarna. Alla hjälptes åt att gräva bort sanden. Det var svettigt. Sen la vi sandstegarna framför hjulen och pappa gasade på. Men efter bara tio meter satt bilen fast igen. Fast efter andra försöket kom vi loss och kunde vi fortsätta köra.

Jag gillar verkligen att tälta i öknen. När det blev mörkt låg vi på rygg i sanden och tittade på stjärnhimlen. I öknen ser man jättemånga stjärnor, och Vintergatan ser ut som ett vitt moln tvärs över himlen. Jag kan känna igen Karlavagnen, men jag vill gärna lära mig fler stjärnbilder. Jag undrar vem som kom på alla stjärnbilder.

Ökenhälsningar från Temba

21-22 oktober – grottbyn Meymand, Iran

Vi var i en gammal by som heter Meymand. Där bor människorna i grottor. Det trodde jag bara att man gjorde förr i tiden.

Vi fick hälsa på hemma hos en kvinna och se hennes grotta. Det var bara ett rum. Taket och väggarna var svarta av sot. Det fanns inga fönster. Jag tror inte att jag skulle vilja bo i en grotta.

Familjen Flinta-hälsningar från Temba

19-20 oktober – Yazd, Iran

Staden Yazd ligger i öknen. För att få vatten gräver människorna långa tunnlar från bergen ner till staden. Sen kan man hämta friskt vatten från den underjordiska kanalen som kallas qanat.

På väg ut från Yazd såg vi en vägskylt som varnas för dromedarer. Den var cool!

Qanathälsningar från Temba.

15-18 oktober – Esfahan, Iran

Esfahan är en mysig stad. Här lyxar vi till det och bor på hotell. Det är första gången vi gör det sedan vi var i Berlin i april. Annars sover vi alltid i tält.
Vi går runt på stan och tittar på olika saker. Vi har varit inne i stora moskéer och palats. Vi har vandrat på gamla fina broar över floden och tittat på skakande minareter. Vi har varit inne i en armenisk kyrka som var helt målad på insidan och där man kunde titta på världens minsta bok i museet.

Det är varmt och skönt – då smakar det extra smaskens med en mjukglass! Jag tycker verkligen synd om kvinnorna i det här landet. De måste ha mycket kläder på sig och det måste vara jättesvettigt. De flesta har på sig svart chador. Chador betyder tält, och det ser verkligen ut som ett svart tält. Bara ansiktet och fötterna syns. Männen får klä sig hur de vill. Det tycker jag är orättvist.

Vi blir fotograferade av alla överallt. Jag tror jag är med på minst hundra kort varje dag. Men människorna i Iran är mycket snälla, så vi ställer gärna upp på kort.

Vi har gått mycket i basaren här i Esfahan. Jag har köpt ett seriealbum med Tintin på persiska. I Iran pratar man persiska och det ser ut som krumelurer när de skriver. Och de skriver från höger till vänster. Det gör att de vänder bladen i en bok på andra hållet jämfört med hur vi gör det i Sverige. Det ska jag visa med mitt Tintinalbum när jag kommer hem.
Jag köpte också en Rubiks kub som mamma och pappa sa att de gillat när de var mindre. Nu sitter vi på kvällarna och kämpar med kuben. Det är svårt men jättekul!

Förra veckan läste jag en bok som heter Daniel tar flyget. Den handlade om en nioårig pojke som tar flyget själv till London för att överraska sin pappa. Det var en bra bok! Den här veckan läser jag LasseMajas detektivbyrå – Tågmysteriet.

Skakiga minarethälsningar från Temba

13-14 oktober – Shiraz och Persepolis, Iran

I staden Shiraz gick vi i basaren. Där finns det tusentals pyttesmå affärer. Man kan hitta allt möjligt – kryddor, kokkärl, kläder, sjalar, leksaker, frukt, med mera. Mamma säger att det är mycket krims krams. Men man hittar fina saker också. Vi barn fick var sin klocka. Min var med Spindelmannen på. Men sen tappade jag den när vi lekte i en mattaffär. Som tur var hittade matthandlaren den och kom springande med den just som vi skulle åka iväg!
Vi åt god mat på en persisk restaurang innan vi fortsatte färden mot Persepolis.

Persepolis var Persiens huvudstad för ungefär 2500 år sedan. Men efter 150 år kom en kung som hette Alexander den Store från Makedonien och brände ner Persepolis. Ruinerna täcktes av sand och återupptäcktes för 80 år sedan (precis som pyramiden Choqa Zanbil). Det skulle vara häftigt att vara upptäcktsresande och hitta pyramider, ruinstäder, skatter och sådant!

Vi gick runt bland de fina ruinerna i flera timmar. De kunde verkligen bygga fina palats förr i tiden! I Persepolis såg vi också de första turisterna vi sett sedan vi kom in i Iran. Vi träffade till och med en grupp svenskar!

På eftermiddagen tittade vi på de fyra kungagravarna i Naqsh-e Rostam. Där ligger kungarna som bodde i Persepolis begravda.

Upptäckarhälsningar från Temba

11-12 oktober – sydvästra Iran

I staden Shush tittade vi på ruinerna från den gamla storstaden Susa. Men den finaste byggnaden var ett fort som franska arkeologer byggde för hundra år sedan för att kunna skydda sig mot lokala rövarband. I Shush kan man också se den plats där legenden säger att Daniel i Lejongropen ligger begravd. Som godnattsaga berättade pappa hur modig Daniel var och hur han lyckades ta sig ut ur lejongropen.

När vi skulle handla bröd i Shush blev vi inbjudna på lunch hos en snäll iransk familj. Familjen har tolv barn! Men barnen är vuxna nu. Vi satt på mattorna på golvet och åt jättegod mat. Vi var säkert 20 personer. Det serverades en sorts potatisbullar, spenatröra med kött, ris, bröd, olika grönsaker och vattenmelon. Vi fick jättegod lemonad att dricka. Och efter maten lärde männen mig hur man dricker te från ett fat med en sockerbit mellan tänderna. Det var sött och gott! Fast mamma som är tandläkare låter mig nog inte dricka te på det viset varenda dag tror jag... Efter maten tog de kort på vår familj. Folk i Iran gillar att ta kort på oss.

Från Shush körde vi till pyramiden i Choqa Zanbil. Den byggdes för 3200 år sedan och var då 50 meter hög (nu är den ungefär 30 meter). Efter att ha plundrats för 2600 år sedan glömdes pyramiden bort och återupptäcktes först för 80 år sedan. Det är ju konstigt att en så stor pyramid kan glömmas bort och försvinna under så lång tid!

Jag hittade några fotavtryck som bildades när lerstenarna runt pyramiden torkade. Ett fotavtryck var precis i min storlek. Tänk att ett barn som var lika gammalt som jag gick just här för över 3000 år sedan!

Pyramidhälsningar från Temba

6-10 oktober – nordvästra Iran

Iran är ett stort land, mer än tre gånger så stort som Sverige. Vi körde genom västra delen av Iran, nära gränsen till Irak. Första stället vi tittade på var en gammal stad som heter Takht-e Soleiman. Ringmuren är 1500 år gammal. I mitten ligger en jättefin kratersjö som det väller upp vatten ur. Men man ska tydligen inte dricka vattnet för det luktar svavel.

Vi fortsatte till området runt staden Kermanshah. Där såg vi fina klippristningar som också är ungefär 1500 år gamla. I Taq-e Bostan finns en cool ristning där det ser ut som att Luke Skywalker höjer sitt lasersvärd bakom ryggen på en gammal kung. Kungen och hans kompis ser ut att ha fotbollar på sina huvuden. Det ser roligt ut.

Vi bushcampar varje natt. Mamma och pappa hittar fina ställen där vi kan vara ifred en stund från alla nyfikna människor. Då kan mamma ta av sig sin sjal en stund också och det tycker hon är skönt. När vi bushcampade intill en flod utanför staden Bisotun tränade pappa och jag längdhopp över floden. Vi trillade i båda två, men det var inte så djupt. Sen kom det plötsligt en hel skock får som sprang rakt genom vårt tältläger och över floden. Mamma fick skynda sig att ta på sjalen, för tätt i hälarna på fåren kom ett par fåraherdar.

Lasersvärdshälsningar från Temba

3-5 oktober – berget Ararat, Turkiet

En kväll berättade pappa en saga från bibeln. Den handlade om Noak och att han räddade människor och djur från hemska översvämningar genom att bygga en stor båt. Det sägs att hans båt, arken, landade på berget Ararat. Det är Turkiets högsta berg, över 5100 meter högt. Toppen är täckt av snö. Vi kunde se berget från tältet när vi vaknade. Det var häftigt. Jag undrar om Noak fanns och varför det blev en sådan översvämning och hur stor arken var.

Nu vilar vi ut ett par dagar i staden Dogubayazit som ligger nära gränsen till Iran. Jag leker med en kurdisk kille om heter Yassim. På måndag fortsätter äventyret i Iran. Det ska bli kul tycker jag. Men mamma tycker inte om att behöva klä sig på iranskt vis.

Det går bra med skolarbetet. Varje dag räknar jag matematik, läser bok och skriver dagbok.
I Matteplaneten har jag hunnit till sidan 54.
Läsningen går bra och det är roligt att läsa spännande böcker. Jag gillade verkligen LasseMajas Detektivbyrå – Mumiemysteriet. Den läste jag färdigt förra veckan. Den här veckan läser jag Den Stora Smällen.

Höga bergshälsningar från Temba

1-2 oktober – Ani, Turkiet

Ani är en gammal stad som har övergivits. Nu bor det ingen här. Men mamma och pappa gillar ju ruiner. Vi promenerade runt och tittade. Det var faktiskt väldigt fint. Allt byggdes med lavastenar. Jag lyfte en stor lavasten.

Tyngdlyftarhälsningar från Temba

29-30 september – sjön Van, Turkiet

På vägen mot sjön Van i östra Turkiet åkte vi igenom staden Diyarbakir. Där finns en flera kilometer lång mur som går runt hela stan. Vi gick en promenad. Det fanns många fattiga människor utanför muren. Några barn smällde smällare. Vi tror att det var för att Ramadan är slut nu.

När vi kom till den stora sjön Van började det ösregna och dessutom hagla. Vi slog läger vid sjöstranden. Då kom det ett äldre par från en enkel stuga i närheten och gav oss kvällsmat. Det smakade jättegott. Så många snälla människor det finns här i Turkiet!

På morgonen hade det slutat regna och solen sken igen. Då kom den snälla familjen tillbaka och gav oss frukost. Vi satt på en matta och åt bröd med fårost. Vi drack sött te. Det gillar jag.

Söta tehälsningar från Temba

26-28 september – Nemrut Dagi, Turkiet

Vi stannade på ett ställe där de skördade tobak. Det är stora gröna blad som man sen torkar så att de blir bruna. Sen gör man cigaretter av tobaken. Men jag tycker inte att människor borde röka. Det är dåligt för lungorna.

Sen såg vi en bro som var 1800 år gammal. Den var mycket finare än den moderna bron intill som används nuförtiden. Konstigt att de kunde bygga finare broar för så länge sen än vad man bygger i dag.

Sen körde vi upp på det 2150 meter höga berget Nemrut. Sista biten till toppen gick vi till fots. Det var brant och jobbigt! Plötsligt var vi uppe bland molnen! Det blev liksom dimmigt och kändes fuktigt. Jag trodde inte att man kunde gå upp i molnen! På toppen av berget har en kung gjort jättestora stenstatyer av sig själv och olika gudar. Huvudena har trillat av kropparna. Statyerna har funnits där i över 2000 år. Det är svårt att tänka sig hur länge sedan det är.

Molniga bergsbestigarhälsningar från Temba

21-25 september – Kappadokien (del 2), Turkiet

Det finns många olika sorters sten. En sorts sten kan flyta! Jag tog en bit pimpsten från en vulkan och la i en balja med vatten. Den flöt! En annan sorts sten kunde vi barn hugga av på mitten med bara handen. Vi lekte karate. Disa och Tinna kunde också.

En annan häftig grej är luftballonger. Genom att värma upp luften inne i ballongen kan den jättestora ballongen flyga. En morgon vaknade vi av att över 20 luftballonger svävade fram över vårt tält. Det såg fantastiskt ut. Vi fick provsitta i en ballongkorg, men vi fick inte flyga. Någon gång skulle jag vilja flyga ballong!

Vi har också varit under jorden, i en underjordisk stad. Förr i tiden när det var mycket krig grävde folk här långa gångar ner i marken, och stora grottor som de kunde gömma sig i om fienden kom. Byborna kunde bo under jord i flera månader.

En morgon när vi bushcampade i den Rosa dalen kom en gammal man med sin häst och vagn. Han stannade precis vid vårt läger. Vi stod tydligen på hans fält. Vi barn följde med honom och hjälpte till att fylla hans korgar med solmogna tomater och meloner. Sen lastade vi upp allt på vagnen och fick skjuts av mannen in till byn. Mamma, pappa och Atlas följde efter lite senare i Land Rovern.

Ballonghälsningar från Temba