27-29 januari – Khajuraho, Indien

I Khajuraho fortsatte vi att titta på ruiner. Jag frågade pappa hur många ruiner till vi ska titta på under resan. ”Flera hundra hoppas jag”, sa han. Oj då.
Men jag måste erkänna att ruinerna i Khajuraho är väldigt fina. Det är många tempel som byggdes för lite mer än tusen år sedan. Det finns så många gudar i Indien att det måste byggas många tempel för att hålla alla gudarna glada.
Jag hjälpte några killar att hugga lite sten som de ska använda för att lägga golv utanför ett tempel.
Stenhuggarhälsningar från Temba

25-26 januari – Sanchi, Indien

I Sanchi, nordost om Bhopal, var det mycket ståhej. Varje lördag är det stor fest hela natten i det hinduiska templet som tyvärr ligger bara ett stenkast från den plats där vi tältade. Tur att vi är vana vid oljud och kunde sova ändå. Det fanns en lekplats där vi lekte med Atlas på morgonen.
Desto mer fridfullt var det när vi gick och tittade på de buddhistiska stuporna som byggdes på en kulle här för över 2000 år sedan. En stupa ser ut som en halv boll och innehåller föremål som är heliga för buddhisterna. Den största och äldsta stupan är 16 meter hög och har fyra fristående portar med vackra skulpturer.
Stupa-hälsningar från Temba

23-24 januari – Bhimbetka, Indien

I Bhimbetka bodde det folk för tiotusen år sedan. Då var det istid i Sverige. Vi tittade på grottmålningar som invånarna i Bhimbetka gjort. På klippväggarna har de ritat hur de levde, jagade och krigade. Teckningarna ser lite barnsliga ut, men det är ju fantastiskt att de finns kvar efter så lång tid. Fast vi fick säga till några indier som tog med händerna på målningarna. De förstod inte att målningarna kan skadas. Det tycker jag är hemskt.
Vi tältade fint i en skog med gummiträd. Atlas och jag flög med flygplanet.
Grottmålningshälsningar från Temba

20-22 januari – Grottempel i Ellora & Ajanta, Indien

Vi körde genom många bomullsfält. Folk höll på att skörda, och bomullen samlades i stora berg som såg ut som snö. Jag blev sugen på att åka skidor fastän det är 30 grader varmt här. Vi plockade några bomullstussar. Atlas älskar att känna på den lena bomullen.
Ungefär mitt i Indien finns det två ställen, Ellora och Ajanta, där människor har huggit ut stora grottempel till sina gudar. De äldsta templen byggdes för 2200 år sedan. Vi besökte båda ställena. Det var vi inte ensamma om. En stor del av Indien var också där. De tog fler foton av oss än av grottorna tror jag.
Det fanns fladdermöss i grottorna. Hundratals! Jag kunde se hur de hängde upp och ned i taket i grottornas mörka vrår. De pep och flög ibland en sväng. Häftigt!
Många av de äldsta grottorna var buddhistiska. Stora Buddhafigurer var uthuggna ur berget. Jag försöker förstå alla dessa religioner, men det är inte så lätt.

Jag hittade en riktig bergskristall när vi tältade. Det såg ut som en stenklump, men när jag knackade sönder den såg jag kristaller inne i stenen. Vi köpte också flera fina kristallstenar. Jag ska visa dem för mina kompisar när jag kommer hem.
Fladdermushälsningar från Temba

17-19 januari – Hampi, Indien

Hampi ligger i södra Indiens inland. På 1400-talet bodde det en halv miljon människor i staden. Nu är Hampi känt för sina många fina ruiner och sina goda bananer. Vi tältade vid ett bananfält med utsikt över ruiner och roliga stenklippor som ser ut som att stora stenblock balanserar på varandra.

Vi tittade på många ruiner och det var skönt att vila upp sig på en mysig restaurang under ett mangoträd efter det. Jag drack mango lassi (yoghurtdricka) och åt en god risrätt med cashewnötter.
I basaren sålde en kvinna färgpulver som man använder för att färga kläder med. Det var väldigt starka färger. Mamma köpte en blågrön färg som hon ska färga en blus med.
Natten därpå tältade vi i ett hirsfält. Tidigt på morgonen kom en oxkärra med folk körande. Oxarna hade blåmålade horn. Indierna gillar att smycka sina kor med målarfärg och blommor.
Kolugna hälsningar från Temba

Januari 2009 – Skolan

Jag fick vårterminens skolböcker av farmor när hon kom till Goa.
Matematiken är rolig. Jag gillar multiplikation och har kommit till sidan 28 i Matteplaneten.
Förra veckan läste jag ”Lassemajas Detektivbyrå – Kyrkomysteriet”. Nu läser jag ”Daniel ensam i Paris”.

Jag saknar mina klasskamrater ibland. På postkontoret i Goa fanns det ett tjockt kuvert med brev från klassen. I breven fanns det frågor som jag ska försöka svara på nu.

F: Hur mår du? Har du roligt? Är det kul att resa runt?
S: Jag mår jättebra och har väldigt roligt på resan. Ibland längtar jag hem, men för det mesta är det bara kul att vara ute på långresa.

F: Gillar du att vara i Indien?
S: Ja, jag gillar Indien – alla starka färger; den goda maten (om den inte är för stark) – särskilt naanbrödet med kokosflingor och socker; människorna som är väldigt snälla och nyfikna på mig och mina syskon; alla häftiga ställen vi varit på; och så att kunna bada i det varma havet flera timmar åt gången!

F: Hur många mil har ni kört? Vilket land kommer ni till efter Indien?
S: Vi har snart kört 4000 mil. Det blir ett helt varv runt jorden! Om en vecka ungefär kommer vi till Nepal. Det ska bli spännande!

F: Hur kommer du ihåg allt du varit med om?
S: Jag skriver dagbok och tar många kort med min kamera. Och så skriver jag ju den här bloggen förstås!

F:Hur hinner du med allt skolarbete samtidigt som du reser?
S: Jag håller på med mitt skolarbete varje dag, även på helger och lov. Oftast gör jag mina läxor på förmiddagen i bilen när vi kör. Det brukar bli en timme läsning och en timme matematik. På eftermiddagen skriver jag och ritar i min dagbok en stund.

Skrivkrampshälsningar från Temba

12-16 januari – Tälta på stranden, Agonda, Goa

Bilen var lagad och mammas yogakurs var slut. Nu hade det blivit dags för oss att bryta upp. Vi körde inte så långt, bara en dryg mil norrut till en strand som heter Agonda. Där kan man tälta på stranden under kokospalmerna. Det är liksom det här jag har drömt om! Vi slog läger och sprang sedan rakt ut i havet och kastade oss i. Plötsligt dök det upp delfiner bara en liten bit ifrån oss. De lekte och hoppade. Jag blev nästan rädd så nära de var! Lite senare prasslade det till i buskarna och några apor tittade nyfiket fram. Vilken häftig plats!
Det var helt underbart på stranden i Agonda. Vattnet var klart och varmt. Tidvattnet var starkt eftersom det var fullmåne. Jag tycker att det är fascinerande att månen kan påverka hur högt havet är. På eftermiddagarna blåste det och vi kunde flyga med drakarna som vi köpt i Jaipur. När det var mer vindstilla kunde vi flyga med det häftiga radiostyrda flygplanet som vi fick av Hugo & Malte när de reste hem till Sverige. En gång fastnade det uppe i en kokospalm och en kille klättrade upp för att hämta det. Snällt!
Varje morgon kom en gubbe och sålde gott bröd och kokoskakor. På kvällarna gick vi längs stranden till någon restaurang och åt gott. På ett ställe fanns ett biljardbord där jag spelade med pappa. Det var kul! Gissa vem som vann förresten...


Nu har det blivit dags för oss att lämna Goa och börja köra norrut mot Nepal. Vi planerar att korsa gränsen till Nepal om ungefär tre veckor.
Flygande delfinhälsningar från Temba

1-11 januari 2009 – Patnem & Palolem, Goa

Vi började det nya året med härliga dagar på stranden. Vi gillar stranden Patnem allra bäst. Jag lekte med Hugo i vågorna. Vi åt lunch själva på restaurang. Det är roligt att beställa mat och dryck på engelska. Man känner sig liksom stor då.
En dag tog vi en rickshaw till Turtle Beach. Vi såg ett ställe där en havssköldpadda lagt ägg i sanden. I en hydda låg det delar av skelett från en val och från en delfin.
Mamma gick en yogakurs som hon fått av oss i födelsedagspresent. Yoga kommer från Indien och det finns många som gillar yoga här.
Pappa var borta från familjen några dagar och lagade bilen. Han var tvungen att byta växellådan mot en ny som vi beställt från England. Efter fyra dagar kom pappa tillbaka och var glad som en sol. Han hade lyckats byta växellådan och nu är Alhambra frisk igen! Vi firade med en god middag på min favoritrestaurang German Bakery. Jag åt bläckfisk – mums!
Mångarmade hälsningar från Temba

Flera nya inlägg

Det blev hela 9 nya inlägg för perioden 2-31 december. För att se alla inläggen behöver man leta i arkivet för januari 2009, eller gå längst ner på den här sidan och klicka på ”Äldre inlägg”.

Strandhälsningar från Temba

28-31 december – Goa, Indien

Vi var lite nedstämda efter att farmor åkt hem. Men vi har träffat ett par svenska familjer som har barn vi leker med på stranden Patnem. Jag leker mest med Hugo som är nio år. Vi vågsurfar på bodyboard och på en jättestor simring. Vågorna är jättestora. Det är fantastiskt kul!
Ibland ser vi hur folk drar in stora fiskenät mot stranden, men de får inte så mycket fisk. Hugo och jag hjälpte till att dra in ett jättestort fiskenät.
På nyårsafton var vi på fest med flera svenska familjer på en restaurang på stranden. Jag testade att ta foton på fyrverkerierna.
Jag önskar alla ett lyckligt 2009.

Gott Nytt År-hälsningar från Temba

21-27 december – Farmor i Goa, Indien

När vi såg farmor komma ut från flygplatsen blev jag så glad! Vi pratade hela vägen till Palolem och åt sen en god middag.
Dagarna med farmor på stranden var helt fantastiska. Vi badade mycket. Vi skojade, läste, pysslade, åt gott och pratade om allt möjligt. Vi drack kokosmjölk direkt ur en kokosnöt och farmor fick smaka sockerrörsjuice.
Julafton firade vi med julklappsutdelning och sillunch. Sen var vi på stranden innan det var dags för en jättestor julmiddag med hummer, jätteräkor, bläckfisk och olika grillade fiskar. Vi blev proppmätta! Men den bästa julklappen var att farmor firade jul med oss i Indien!
Sista dagen som farmor var här åkte vi på utflykt. I Margao gick vi på marknaden och handlade kryddor. I Gamla Goa tittade vi på gamla kyrkor från tiden när Goa var en portugisisk koloni.
Vi avslutade med ett besök i Panaji. Farmor fick hjälpa till att putta bilen när vi skulle backa, så nu är hon verkligen med på vårt äventyr!
Vi vinkade av farmor på flygplatsen. Det kändes jättetråkigt, men jag är så glad att farmor kom hit.

Julhälsningar från Temba

19-20 december – Panaji till Palolem, Goa, Indien

I Goas huvudstad Panaji letade vi upp postkontoret och kollade om det fanns någon post till oss. Det fanns det! Jag fick ett stort kuvert med brev från alla klasskamraterna på Monbijouskolan i Malmö. Tack! Och så fanns det brev med julklappar från min gudmor Katja, mina mostrar Aira & Cara, och från Björn & Johanna. Stort tack allesammans!
Nästa dag körde vi mot stranden Palolem. När vi nästan var framme kom vi in i en återvändsgränd. Vi lyckades inte svänga runt med vår långa bil på den smala vägen. Eftersom växellådan är trasig kan inte bilen backa. Fem vuxna och jag lyckades inte rubba Alhambra eftersom vägen lutade så kraftigt. Vi fick i stället bygga en liten bro över ett djupt dike med hjälp av stenblock, stockar och våra sandstegar. Till slut lyckades vi svänga runt och kom upp på vägen igen. Bara sekunden senare rasade våra broar under både fram- och bakhjulet. Vilket äventyr!
Vi hittade ett bra hotell i Palolem och kunde pusta ut. Nu var allt förberett för farmors ankomst. Och stranden! Vilken fantastisk strand! Kokospalmer, fin sand, varmt och klart vatten, god mat. Det känns som paradiset. Vi badade i havet för första gången sedan vi var i Grekland för över hundra dagar sedan. Det här är livet!
Goa hälsningar från Temba

14-18 december – Lång färd till Goa

Dags att köra söderut nu. Farmor kommer för att besöka oss i Goa den 21 december och vi ska hitta en trevlig strand och ett hotell där vi kan njuta av vår vecka tillsammans. Det ska bli så himla kul att farmor kommer! Mamma och pappa sa att det skulle bli några långa dagars körning. Jag arbetade mycket med mina läxor. Jag blev klar med matematikboken. Jag läste ut de sista böckerna som jag lånat på Monbijouskolans bibliotek. Sen skrev jag klart dagboken och ritade på de sidor som jag inte hunnit med.

Men det gick inte riktigt som mamma och pappa hade tänkt sig. Tydligen så gick växellådan sönder redan första dagen. Vi barn fick inte reda på så mycket vad det kunde betyda, men pappa blev lite tyst och allvarlig. Sen lyckades vi köra hela vägen till Goa fastän bara fyrans växel fungerade. Eftersom vi inte kunde backa fick vi slå läger intill vägen och tälta på väldigt annorlunda ställen. Men det var ett äventyr i sig. Efter 170 mil kom vi fram till delstaten Goa och alla jublade. Vi trodde kanske att vi skulle bli tvungna att lämna bilen någonstans och ta tåget till Goa, men nu lyckades vi komma dit med bilen. Skönt!
Slut på höstterminen-hälsningar från Temba

11-13 december – Stora Tharöknen, Indien

I västra Rajastan är det väldigt torrt. Folk bor i runda hyddor och kvinnorna bär stora krus på huvudet. Det påminner jättemycket om Afrika faktiskt.
Vid Jaisalmer börjar den stora Thar-öknen. Där finns det fler kameler än människor, och sanddynerna böljar fram. När vi skulle vildmarkscampa första natten i öknen körde vi fast i den djupa sanden just som det började bli mörkt. Sanden gick ända upp till underredet på bilen och Alhambra såg ut att drunkna i sanden. Pappa grävde runt hjulen med spaden så svetten lackade. Jag tog ett grytlock och grävde bort sanden som packats under bilen. Efter en halvtimme hade vi grävt bort det mesta av sanden och kunde lägga ut sandstegar och gummimattor framför däcken. Vi kom loss på första försöket – yes! Vi slog läger några meter bort och åt middag under stjärnorna. Natten var kall. Det kan vara så i öknen. På dagen hade vi haft nästan 30 grader varmt, men på natten var det bara fyra grader och vi fick ta fram extra filtar.
Nästa dag körde vi in till Jaisalmer och tittade vi på den gamla staden som omringas av en mur med 99 torn. Överallt strosar det runt kor som får göra vad de vill. I Indien är nämligen kor heliga. De äter sopor, blockerar gator, bajsar och myser. Jag tror att de vet att de är heliga, annars skulle nog inte vara så kaxiga.
Nu var det dags att leta rätt på riktigt maffiga sanddyner att leka på. Några mil öster om Jaisalmer finns de berömda Sam-dynerna. Men när vi kom dit var det jättemånga turister där och de hade skräpat ner öknen med plastflaskor och andra sopor. Tråkigt. Vi körde i stället ut i terrängen några kilometer för att hitta sanddyner där det inte fanns något folk. Efter några skumpiga kilometer gick solen ned och vi slog läger. Vi såg några gaseller som skuttade fram en bit bort. Fullmånen steg upp när vi satt och åt middag vid campingbordet. Det är tyst och fridfullt i öknen. Plötsligt kom det en man ridande på en kamel. Han undrade om vi behövde hjälp. Vi sa att vi var på väg mot några fina sanddyner en bit bort. Då sa han att vi kunde få rida på kameler till sanddynerna morgonen därpå. Det tyckte vi var en bra idé!
Nästa morgon vaknade vi av att en kamel fes. Två kameler väntade utanför tältet och efter frukost bar det iväg. Atlas, mamma och jag red på Patang. Tinna, Disa och pappa red på Raket.

Efter en halvtimmes ritt kom vi fram till jättefina sanddyner. Vi var helt själva och lekte och sprang runt på de orörda dynerna tills vi blev trötta. Sen vaggade kamelerna tillbaka till vår bil. Vi var jättenöjda och tackade Patang och Raket för utflykten. Vilken tur vi hade som fick kamellift mitt i öknen!
Kamelhälsningar från Temba