söndag 22 november 2009

Temba 9 år

Tänk om ingen kommer ihåg ens födelsedag! Det skulle kännas hemskt!
Som tur var behövde jag inte oroa mig. Jag blev väckt med sång och presenter på morgonen den 20 november när jag fyllde 9 år.
Jag blev firad i skolan också. Och under helgen hann vi med både pepparkaksbak och ett roligt födelsedagskalas. På kalaset hade vi många lekar. Det roligaste var att få blåsa pilar med pappas blåsrör från djungeln på Borneo. Men pilarna hade inget riktigt gift på sig. Det var nog tur!
Jag fick en rolig födelsedagshälsning från min gudmor Katja. Hon skickade ett mail med den här länken till en film. Kolla gärna på den. Jag blev rejält överraskad!
http://www.tackfilm.se/?id=1258796881437RA95

Nioåriga hälsningar från Temba

onsdag 4 november 2009

November 2009

Om du är nyfiken på att läsa om vår första långresa med bil går det nu att beställa vår bok direkt från familjen för 79 kronor.
Boken heter ”Kapstaden till Nordkap på 333 dagar”.
Jag var bara tre månader gammal när vi började den resan.
För mer information om boken, titta på www.kaptillkap.se


Bokslukarhälsningar från Temba

Halloween 2009

Armen känns bättre och bättre. Jag har tränat bergsklättring på Kullaberg tillsammans med kompisarna Elias & Hugo.
Att spela trummor hos Tiger, Morris & Rufus var nog också bra träning för armen!
På höstlovet firade vi Halloween i Småland med kusinerna Felix, Ida och Leo. Vi hängde upp spindelnät och gjorde ljuslyktor av stora pumpor.
Sedan var det dags för ansiktsmålning.
Atlas såg häftig ut i sin skelettdräkt och häxhatt!
Spökiga halloweenhälsningar från Temba

7 oktober – Gipset är borta!

Äntligen var det dags att ta bort gipset.
Från armbågen stack de två spikarna fram. De hade hållit ihop skelettet under läkningen, men nu skulle de ut.
Doktorn berättade glatt att man inte kunde få någon bedövning. Sen tog hon fram en stor tång och knep tag i änden av ena spiken. Hon drog för allt hon var värd. Pappa höll i min arm. När spiken till slut släppte och for ut höll doktorn på att trilla omkull, så hårt hade hon varit tvungen att dra! AJ! Dags för andra spiken. Dubbel-AJ!

Jag fick med mig röntgenbilder och de 7 cm långa spikarna som minne.
Armen hade blivit tunn som spagetti efter en månad i gips. Det kändes konstigt och lite läskigt att armen inte längre hade stöd av gipset. Jag stapplade hemåt med armen hängande som en sladdrig fisk. Dags att träna upp armens muskler och rörlighet!
Spagettiarmshälsningar från Temba