Vi körde upp till nordöstra Malaysia, parkerade bilen, och tog en liten båt ut till en ö som heter Perhentian Besar. Det var den snabbaste båt jag har åkt med. Den studsade fram över vågorna och man fick kisa för att inte få tårar i ögonen av fartvinden. Sista biten åkte vi med en ännu mindre båt som körde rakt upp på den vita sandstranden. Det såg ut som paradiset.
Vi bodde i en hydda på ett mysigt ställe. Apor klättrade runt på taken. Vi såg en jättesöt ”flygande räv” som tränade glidflygning mellan palmerna. Och så var det ju det här med de stora spindlarna...
Men vi hade kommit hit för att se på det som gömmer sig i havet. Vi rusade ner till stranden, tog på våra nyinköpta cyklop och snorklar, och kastade oss i havet. Jag hoppades att vi skulle se några fiskar, men Disa trodde inte att vi skulle ha sådan tur.
Under vattenytan väntade en helt ny värld! Det fanns olika fiskar överallt! Som tur var fungerar min kamera under vatten.
Jag kan inte namnen på allt vi såg, men vissa har roliga namn som är lätta att komma ihåg: papegojfisk, clownfisk, rocka, sjögurka.
Clownfiskarna såg verkligen ut som Nemo och hans pappa Marvin. De bor i anemoner som skyddar dem mot fiender. Men Doris såg vi inte till tyvärr.
Vi såg många fina koraller också. Tänk att de små koralldjuren kan bygga så vackra koraller i alla möjliga former och färger.
Att snorkla var något att det häftigaste jag har gjort. Nu är jag verkligen sugen på att lära mig dyka, men det får vänta några år. Jag hoppas att min fadder Martin Tornberg kan lära mig. Han är dyklärare.
Vi hade det underbart på Perhentian. Jag träffade till och med ett par svenska kompisar, Erik och Oskar, som jag lekte mycket med.
Sista dagen förstod jag också vad det är som sticks ibland i vattnet. Det är små brännmaneter som man inte ser förrän man tittar genom ett cyklop. Vilka onödiga små filurer! Som tur var har vi bara känt av dem ett par gånger.
Nemo-hälsningar från Temba
Inlägg
