27 november - Hälsningar från Delhi

Det pågår oroligheter i Bombay / Mumbai där terrorister attackerat flera stora hotell.
Med anledning av detta skriver vi en rad på Tembas blogg för att berätta att hela familjen är i Delhi och mår bra.
Hälsningar från familjen Ringdahl

19-20 november – Amritsar, Indien

Nu har vi kommit till Indien! Jag trodde nästan att vi aldrig skulle komma fram. Vi har kört på så många konstiga små vägar att jag undrade om mamma och pappa verkligen skulle hitta till Indien eller om vi kanske hade kört vilse...

Vi fortsatte att fira Tinnas treårsdag i Indien. Hon fick en tårta som vi åt på campingen.

Det är en fin camping vid ett gammalt hus i en stad som heter Amritsar. Ekorrar kilar runt överallt och jag har sett gröngula papegojor flyga mellan träden. Bakom huset finns det vattenbufflar som har jättesöta kalvar. Vi fick se när vattenbufflarna mjölkades.

Morgonen därpå var det min tur att fylla år. Jag vaknade för tidigt, men kunde inte somna om. Efter en evighet vaknade resten av familjen och sjöng för mig. Då blev jag glad. Jag har verkligen längtat efter att fylla åtta år. I present fick jag filmer och pysselböcker. Hela dagen gjorde vi saker som jag tycker om, som till exempel att bada i poolen, spela badminton, kasta frisbee. Vi åt också goda bakelser och kakor. Jag fick många grattishälsningar på telefon och email. Tack!
Åttaårshälsningar från Temba

17-19 november – Lahore och Wagah, Pakistan

I staden Lahore bor det lika många människor som i hela Sverige. Vi kom fram när det började bli mörkt. Det myllrade av åsnekärror, kor, rickshaws, bussar och bilar på vägarna. Efter en lång stund hittade vi en parkeringsplats utanför ett hotell. Där fick vi slå upp tältet, mitt i stan. Många människor kom och ville prata med oss när vi åt middag vid bilen.
Nästa morgon körde vi till fortet i Lahore. Det är jättestort! Vi promenerade runt en stund och tittade också på den stora moskén. Där måste man ta av sig skorna innan man går in.

Sen fortsatte vi till Wagah som ligger vid gränsen till Indien. Vi slog läger utanför tullkontoret och spelade Uno på gräsmattan. Strax före solnedgången gick vi till gränsen för att titta på flaggceremonin som de har varje dag när de stänger gränsen. Pakistanska soldater marscherade tufft på ena sidan. Indiska soldater marscherade tufft på andra sidan. Publiken på pakistanska sidan skrek ”Pakistan!”. Publiken på indiska sidan skrek ”Hindustan!” . Pappa förklarade att Pakistan och Indien inte tycker om varandra. Verkligen konstigt. Varför kan de här två länderna inte vara vänner i stället? Förut var det ju samma land!

Den 19 november firade vi Tinnas treårsdag med sång och presenter på morgonen. Hon fick en fin prinsessdocka av Disa och mig. Hon blev jätteglad!

Kompishälsningar från Temba

15-16 november – Taxila och Islamabad, Pakistan

Efter 1600 svindlande kilometer längs Karakorum Highway kom vi ner till plattare mark igen. I Taxila tittade vi på ruiner efter gamla städer och buddhistiska tempel. Buddha är en sorts gud som sitter och tänker på hur han själv ska komma till himlen.

Sen vilade vi upp oss ett par dagar i Islamabad innan det var dags för sista delen av vår resa genom Pakistan.
Buddhahälsningar från Temba

7-14 november – Karakorum Highway, Pakistan

Vägen genom norra Pakistan går genom jättehöga berg. Det är här som tre av världens största bergskedjor möts: Himalaya, Karakorum och Hindukush. Vi körde långa sträckor på en smal hylla som sprängts ut ur den lodräta bergsväggen flera hundra meter ovanför floden Indus. Ibland trodde jag nästan att vi skulle trilla ner för stupet, så brant var det.

Vi kom till en bro som hade rasat. Vi var tvungna att köra över en smal hängbro av trä i stället. Hela bron gungade när vi körde. Det knakade. Jag trodde nästan inte att bron skulle hålla. Vi jublade när vi kom över till andra sidan!

Många berg hade snö på toppen. Vi körde förbi Nanga Parbat som är 8126 meter och världens åttonde högsta berg. Jag kunde se en glaciär. Det är tjock is som rör sig långsamt från bergen ner i dalarna.

Dagen därpå tältade vi i Hunzadalen på 2400 meters höjd vid foten av berget Raka Poshi som är 7788 meter högt. Från vårt tält kunde vi se sju berg som är över 7000 meter.

I Karimabad såg vi ett fint gammalt fort och köpte souvenirer. Jag fick en fin skjorta och en bergskristall. Jag fick också hålla ett gammalt gevär. På gatorna trängde en hjord jakar sig förbi barnen som var på väg hem från skolan. För oss hade det blivit dags att vända söderut igen. Vintern är på väg. Alla träden har gula löv och det kan komma snö vilken dag som helst. Det är ganska kallt om nätterna, men vi har tjocka täcken.

I Gilgit stannade vi två nätter för att kunna se en polomatch mellan hemmalaget och ett utländskt lag. Vi fick sitta på hedersläktaren och se på när de duktiga ryttarna red i full fart och smällde till den hårda bollen med sina klubbor. Jag blev riktigt sugen på att lära mig rida! Hemmalaget vann matchen. Kanske inte så konstigt, spelet polo kommer från det här området från början.

Polohälsningar från Temba

7 november – Karakorum Highway, Pakistan

Nu fortsätter vi norrut mot bergen. Vi hoppas komma till Gilgit och kanske till Karimabad.
Skicka gärna en hälsning till mig på ringdahls@gmail.com.

Om det är någon som vill skicka ett brev så kan vi ta emot post i Goa, Indien, runt 20 december (det kan ta ca 3 veckor för post att nå Indien från Sverige).
Adress (skriv helst med versaler):

RINGDAHL
Poste Restante
GPO (General Post Office)
Panaji city
Goa state
India

4-6 november – Islamabad, Pakistan

Vi hittade en jättebra affär och ett stort bageri i Pakistans huvudstad Islamabad. Där fanns alla goda saker som vi tycker om och vi köpte flingor, godis, yoghurt, kakor och gott bröd. Mums!

Det finns en riktig camping här. Vi åker skateboard och sparkcykel. Jag spelar badminton med mamma. Det är så himla kul!

Läxorna hinner jag också med. Förra veckan läste jag ut Lassemajas Detektivbyrå – Tågmysteriet. Denna vecka läser jag Lassemajas Detektivbyrå – Guldmysteriet. Det är roligt och spännande att läsa om Lasse och Maja. Tänk att de kan lösa mysterierna när inte polismästaren kan!
I matematikboken har jag hunnit till sidan 81.

1-4 november – Quetta till Islamabad, Pakistan

Det är långa avstånd i stora länder som Iran och Pakistan. Från Bam till Quetta körde vi 110 mil. Från Quetta till Islamabad körde vi 140 mil. Vägarna är inte alltid så bra. Och många ska samsas på den lilla vägremsan. Minibussar med ett dussin personer på taket. Dromedarer med stora släp lastade med nomadfolkets ägodelar. Åsnor med hölass. Oxspann med sockerrör. Traktorer med släpet fullt av tegelstenar. Bussar och lastbilar med får på taket och människor hängande i vindrutetorkarna. Motorcyklar, oftast med tre vuxna, ett par barn och en get eller tupp.

Mitt i detta färgglada och högljudda kaos tuffar vi fram med vår röda Land Rover. Vi stannar ofta och tar foton. På nätterna tältar vi på närmaste polisstation. Vi har eskort av beväpnade poliser dag och natt eftersom det är oroliga tider i Pakistan. Poliserna är jättesnälla mot oss.

Polishälsningar från Temba

29-31 oktober – Quetta, Pakistan

Pakistan är så himla häftigt! Det är verkligen annorlunda jämfört med Iran. Vi kör nu på vänster sida av vägen. Folk är klädda i bylsiga kläder som ser ut som ballongpyjamasar. Männen har en sorts turbaner på huvudet. Kvinnorna har färgglada kläder. Mamma har kastat av sig sjalen som hon tvingades ha i Iran. På vägarna trängs åsnekärror och dromedarer med pyntade lastbilar och bussar. Det luktar gott från olika matställen överallt.

I Quetta åt vi god pakistansk mat. Vissa rätter smakar starkt, men det finns andra saker som vi barn kan äta. Vi tog trehjulig mopedtaxi till basaren. Hela familjen fick plats. Disa satt i mitt knä, Tinna satt i mammas knä, och Atlas satt hos pappa.

Vi köpte roliga mössor, några mattor, och fina sjalar. På ett ställe blev vi bjudna på sockerrörsjuice. Det var jättegott!

Sockersöta hälsningar från Temba

28 oktober – Bam till Mir Javeh, Iran

Längs vägen såg vi böljande sanddyner. Plötsligt fick vi syn på dromedarer några hundra meter in i öknen. Pappa svängde av och körde ut i sanden. Efter bara tio meter fastnade vi så djupt i sanden att en lastbil fick bogsera upp oss på vägen igen. Det var kul! Vi hittade sen en annan väg bort till dromedarerna. Det var över hundra stycken och vi gick runt och tittade på dem. De är verkligen lustiga!

Dromedarhälsningar från Temba