Vid Jaisalmer börjar den stora Thar-öknen. Där finns det fler kameler än människor, och sanddynerna böljar fram. När vi skulle vildmarkscampa första natten i öknen körde vi fast i den djupa sanden just som det började bli mörkt. Sanden gick ända upp till underredet på bilen och Alhambra såg ut att drunkna i sanden. Pappa grävde runt hjulen med spaden så svetten lackade. Jag tog ett grytlock och grävde bort sanden som packats under bilen. Efter en halvtimme hade vi grävt bort det mesta av sanden och kunde lägga ut sandstegar och gummimattor framför däcken. Vi kom loss på första försöket – yes! Vi slog läger några meter bort och åt middag under stjärnorna. Natten var kall. Det kan vara så i öknen. På dagen hade vi haft nästan 30 grader varmt, men på natten var det bara fyra grader och vi fick ta fram extra filtar.
Nästa dag körde vi in till Jaisalmer och tittade vi på den gamla staden som omringas av en mur med 99 torn. Överallt strosar det runt kor som får göra vad de vill. I Indien är nämligen kor heliga. De äter sopor, blockerar gator, bajsar och myser. Jag tror att de vet att de är heliga, annars skulle nog inte vara så kaxiga.
Nu var det dags att leta rätt på riktigt maffiga sanddyner att leka på. Några mil öster om Jaisalmer finns de berömda Sam-dynerna. Men när vi kom dit var det jättemånga turister där och de hade skräpat ner öknen med plastflaskor och andra sopor. Tråkigt. Vi körde i stället ut i terrängen några kilometer för att hitta sanddyner där det inte fanns något folk. Efter några skumpiga kilometer gick solen ned och vi slog läger. Vi såg några gaseller som skuttade fram en bit bort. Fullmånen steg upp när vi satt och åt middag vid campingbordet. Det är tyst och fridfullt i öknen. Plötsligt kom det en man ridande på en kamel. Han undrade om vi behövde hjälp. Vi sa att vi var på väg mot några fina sanddyner en bit bort. Då sa han att vi kunde få rida på kameler till sanddynerna morgonen därpå. Det tyckte vi var en bra idé!
Nästa morgon vaknade vi av att en kamel fes. Två kameler väntade utanför tältet och efter frukost bar det iväg. Atlas, mamma och jag red på Patang. Tinna, Disa och pappa red på Raket.
Efter en halvtimmes ritt kom vi fram till jättefina sanddyner. Vi var helt själva och lekte och sprang runt på de orörda dynerna tills vi blev trötta. Sen vaggade kamelerna tillbaka till vår bil. Vi var jättenöjda och tackade Patang och Raket för utflykten. Vilken tur vi hade som fick kamellift mitt i öknen!
Kamelhälsningar från Temba
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar