Vi körde till Zimbabwe
och Victoriafallen. Först tog vi en kall dricka på Victoria Falls Hotel som
byggdes 1904. Utsikten är fantastisk!
På kvällen åt jag
krokodilburgare och var med i en afrikansk dansföreställning. Det var kul!
Dagen efter besökte vi
vattenfallen. Den första europé som kom hit hette David Livingstone. Han var
upptäcktsresande och kom hit redan år 1855. Den jättestora Zambezifloden
störtar 108 meter
ned i en ravin. Fallen är 1700
meter breda och det är riktigt mäktigt. Man blir blöt av
vattnet som sprutar upp ur ravinen och det blir liksom ett moln runt fallen.
Det gör också att det växer regnskog med lianer runt fallen.
Nära fallen går en gammal
järnvägsbro från Zimbabwe till Zambia (som ligger på andra sidan fallen). Från
bron kan man hoppa bungyjump,
111
meter högt. Det skulle jag vilja göra! Men det var
tyvärr 14-årsgräns, så jag får vänta. Vi fick nöja oss med att titta på när
andra hoppade. Det ser så häftigt ut! Fast jag hörde att förra året hade
gummibandet gått av när en tjej hoppade. Hon överlevde, men så läskigt det
måste ha varit. Och tur att inte krokodilerna tog henne! Se denna länk från
Youtube:
http://www.youtube.com/watch?v=igt_PTi7EUM
Det finns så mycket kul
att se och göra i Victoriafallen. Man kan forsränna, flyga helikopter, åka på
floden och se krokodiler och flodhästar, äta gott (vi åt buffel, impala,
krokodil, eland, kudu, pärlhöna, vårtsvin), spana in ett av världens tjockaste
träd, studera kameleonter (ja, de byter färg!). Jag vill komma tillbaka!
Nästa stopp var
nationalparken Hwange, en enorm nationalpark lika stor som landet Belgien. På
väggen i hotellbaren satt ett jättestort uppstoppat elefanthuvud. Framför hotellet
fanns en stor pool och bortom den fanns ett vattenhål som de vilda djuren kunde
komma till för att dricka. Några zebror, antiloper och en gnu stod där och mös.
Plötsligt kom nästan 100 bufflar framstormande och skulle dricka och busa. Vi
for upp ur poolen och tittade på uppståndelsen. Häftigt!
När vi körde på safari i
Hwange var vi så retsamt nära att få se en leopard och ett lejon. Båda gångerna
kom vi bara några minuter för sent och människorna i de andra bilarna sa att vi
precis missat de djur som jag så gärna velat se. Men vi såg många andra djur.
Det bästa var nog elefanterna med sina små gulliga ungar. Och det omysigaste
var den döda elefanten som luktade pyton…
Vårt sista stop
tillsammans med mormor och morfar var nationalparken Matopos i södra Zimbabwe,
nära staden Bulawayo. Matopos är fullt av kullar som består av stenbumlingar
som balanserar på varandra. Det ser ut som att jättar lekt med klossar av sten
och försökt bygga torn av dem.
Vi bodde i en stuga med
fin utsikt och jag hjälpte morfar grilla. Köttet är verkligen gott här i
Zimbabwe!
Nästa dag klättrade vi
uppför en kulle som heter World’s View (Världens Utsikt). Och där hade man
verkligen en häftig utsikt åt alla håll. En berömd person som hette Cecil
Rhodes tyckte så mycket om den här platsen att han bestämde att han skulle
begravas här. Ödlorna som springer runt bland klipporna är färgade i regnbågens
alla färger.
Vi sa hej då till mormor
och morfar. De skulle köra till Harare för att gå på bröllop. Vi körde tillbaka
till Gaborone och sedan vidare till Johannesburg och flög hem till Sverige.
Detta var en fantastisk resa!
Zimbabwe-hälsningar från
Temba
Inlägg
