Det börjar bli dags att lämna Indien. Det känns lite konstigt. Vi har haft det så fantastiskt bra och känner oss nästan som hemma här efter två och en halv månad. Vi körde genom tätbefolkade områden. På flera ställen körde vi förbi skolor där eleverna inte hade klassrum utan satt ute på marken och lyssnade på läraren som skrev på en enkel griffeltavla.
Vid ett lunchstopp på en vägkrog (inte som i Sverige) fick vi följa med till fälten bakom serveringen och se hur de rensar ris och även hur de skördar potatisen och ärterna som vi åt till lunch. Det är väldigt intressant att se hur maten görs. Man kan lätt tro att den bara hämtas i en mataffär, men så är det inte i Indien.
En annan annorlunda grej i Indien är strykjärnen. De är enormt stora och fyllda med glödande kol. Det finns inte så mycket elektricitet här.
Vi firade att vi kört 40.000 km sedan starten i från Sverige. Mamma och pappa säger att det är lika långt som ett varv runt jorden, fågelvägen alltså. Det låter ju ganska konstigt. Inte kan man väl köra fågelvägen runt jorden, eller?
Jordenrunthälsningar från Temba
Vid ett lunchstopp på en vägkrog (inte som i Sverige) fick vi följa med till fälten bakom serveringen och se hur de rensar ris och även hur de skördar potatisen och ärterna som vi åt till lunch. Det är väldigt intressant att se hur maten görs. Man kan lätt tro att den bara hämtas i en mataffär, men så är det inte i Indien.
En annan annorlunda grej i Indien är strykjärnen. De är enormt stora och fyllda med glödande kol. Det finns inte så mycket elektricitet här.
Vi firade att vi kört 40.000 km sedan starten i från Sverige. Mamma och pappa säger att det är lika långt som ett varv runt jorden, fågelvägen alltså. Det låter ju ganska konstigt. Inte kan man väl köra fågelvägen runt jorden, eller?
Jordenrunthälsningar från Temba
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar