Aldrig hade jag kunnat tro att man kunde få skärmflyga när man är åtta år. Mamma hade sagt att jag måste vänta tills jag fyller tolv. Men plötsligt fick jag en stor överraskning! Mamma hade nämligen fått reda på att det finns en svensk instruktör i Pokhara. Hon frågade honom om han ville flyga med mig, och det ville han gärna.
Vi körde upp till Sarangkot på 1600 meters höjd. Jag och instruktören Peter Olsson skulle flyga i tandem. Det heter så när man flyger två på samma gång med samma skärm. Peter har hållit på med paragliding (skärmflygning) i många år både i Sverige, Sydamerika och Nepal. Han säger att Pokhara är ett av världens bästa ställen att flyga på. Jag kände mig trygg. Ett par raska steg, och vi var i luften. Vi skulle flyga i 30 minuter och landa vid sjön, dryga 800 meter längre ned.
Mamma flög i tandem med en fransk guide. Hon såg nervös ut. Jag tog foton av henne så att hon skulle bli glad.
Flygningen var helt fantastisk! Det var något av det bästa jag varit med om. Jag var inte rädd, jag bara njöt. Nu känner jag verkligen för att bli skärmflygare!
Efter en lång stund, och olika konster i luften, landade Peter och jag precis där vi skulle, några meter från sjön. Pappa stod och fotograferade. Disa videofilmade. Atlas skrek ”där!” och pekade på mig och skärmen.
Vi pratade en stund med Peter efter flygningen. Jag är den yngste personen han har flugit med. Hoppas att vi kan flyga med honom igen, antingen i Branäs i Värmland, eller någonstans ute i vida världen. Tack Peter!
Vi avslutade med att titta på de falkar, gamar och örnar som vissa skärmflygare använder när de ska hitta de bästa vindarna för att skärmflyga. Kolla in http://www.parahawking.com/ så får ni se mer. Det verkar riktigt coolt!
Skärmflygarhälsningar från Temba
Vi körde upp till Sarangkot på 1600 meters höjd. Jag och instruktören Peter Olsson skulle flyga i tandem. Det heter så när man flyger två på samma gång med samma skärm. Peter har hållit på med paragliding (skärmflygning) i många år både i Sverige, Sydamerika och Nepal. Han säger att Pokhara är ett av världens bästa ställen att flyga på. Jag kände mig trygg. Ett par raska steg, och vi var i luften. Vi skulle flyga i 30 minuter och landa vid sjön, dryga 800 meter längre ned.
Mamma flög i tandem med en fransk guide. Hon såg nervös ut. Jag tog foton av henne så att hon skulle bli glad.
Flygningen var helt fantastisk! Det var något av det bästa jag varit med om. Jag var inte rädd, jag bara njöt. Nu känner jag verkligen för att bli skärmflygare!
Efter en lång stund, och olika konster i luften, landade Peter och jag precis där vi skulle, några meter från sjön. Pappa stod och fotograferade. Disa videofilmade. Atlas skrek ”där!” och pekade på mig och skärmen.
Vi pratade en stund med Peter efter flygningen. Jag är den yngste personen han har flugit med. Hoppas att vi kan flyga med honom igen, antingen i Branäs i Värmland, eller någonstans ute i vida världen. Tack Peter!
Vi avslutade med att titta på de falkar, gamar och örnar som vissa skärmflygare använder när de ska hitta de bästa vindarna för att skärmflyga. Kolla in http://www.parahawking.com/ så får ni se mer. Det verkar riktigt coolt!
Skärmflygarhälsningar från Temba
Inlägg
5 kommentarer:
Wow! Det var verkligen fantastiskt att läsa om och se bilder från era fantastiska äventyr! Tur att ni har kamera och blogg så ni kan komma ihåg allt det här när ni blir äldre. Annars skulle man knappt tro det.
Det ska bli roligt att höra dig berätta om det också när vi ses. Jag tror att det kittlade i magen även som du skriver att du inte var rädd.
Många kramar från
Farmor Lisbeth
Du är världens coolaste, modigaste och tokigaste Temba!!!!
Kram från Stina
Oj, vilken äventyrare du är! Det ser fantastiskt kul och spännande ut att skärmflyga, men också väldigt läskigt. Nilda tycker att vi ska åka till Nepal så att hon också får flyga, men jag vet inte vad hennes mamma säger om det...
Snöiga kramar från Katja och Nilda
Hej Temba,
Vad spännnande att läsa om din skrämflygning!! Jag vill också flyga skärmflygninng, och jag är riktigt avundsjuk på dig.
Vi har varit i alperna på sportlovet och åkt skidor. Vi bodde i ett fint gammalt stenhus i backen och träffade italienare, engelsmän och schweizare.
Jag har blivit riktigt bra på slalom.Jag hoppade i ett högt hopp och ramlade så att jag svimmade och började blöda näsblod. Men efgter en timme mådde jag bra igen.
Jag har en egen emailadress nu: hugo.fernstrom@gmail.com
Nu vill mamma att jag går och lägger mig. Hälsa din familj.
Hej hej från Hugo
Oj vad modig du ar! Hoppas ni kan komma till Hong Kong i var och halsa pa igen!
Skicka en kommentar