11-12 oktober – sydvästra Iran

I staden Shush tittade vi på ruinerna från den gamla storstaden Susa. Men den finaste byggnaden var ett fort som franska arkeologer byggde för hundra år sedan för att kunna skydda sig mot lokala rövarband. I Shush kan man också se den plats där legenden säger att Daniel i Lejongropen ligger begravd. Som godnattsaga berättade pappa hur modig Daniel var och hur han lyckades ta sig ut ur lejongropen.

När vi skulle handla bröd i Shush blev vi inbjudna på lunch hos en snäll iransk familj. Familjen har tolv barn! Men barnen är vuxna nu. Vi satt på mattorna på golvet och åt jättegod mat. Vi var säkert 20 personer. Det serverades en sorts potatisbullar, spenatröra med kött, ris, bröd, olika grönsaker och vattenmelon. Vi fick jättegod lemonad att dricka. Och efter maten lärde männen mig hur man dricker te från ett fat med en sockerbit mellan tänderna. Det var sött och gott! Fast mamma som är tandläkare låter mig nog inte dricka te på det viset varenda dag tror jag... Efter maten tog de kort på vår familj. Folk i Iran gillar att ta kort på oss.

Från Shush körde vi till pyramiden i Choqa Zanbil. Den byggdes för 3200 år sedan och var då 50 meter hög (nu är den ungefär 30 meter). Efter att ha plundrats för 2600 år sedan glömdes pyramiden bort och återupptäcktes först för 80 år sedan. Det är ju konstigt att en så stor pyramid kan glömmas bort och försvinna under så lång tid!

Jag hittade några fotavtryck som bildades när lerstenarna runt pyramiden torkade. Ett fotavtryck var precis i min storlek. Tänk att ett barn som var lika gammalt som jag gick just här för över 3000 år sedan!

Pyramidhälsningar från Temba