Vi lämnade Katmandu och körde söderut genom höga berg. Jag tyckte att jag kunde se toppen av Mount Everest sticka upp genom molnen. Eller önsketänkte jag?
På väg ned från bergen blev det stopp. Vägen hade försvunnit i ett jordskred. De sa att vi skulle tvingas vänta i flera timmar. Men en man viskade till oss att det kanske kunde gå att köra förbi skredet om vi kunde köra genom floden. Vi har ju snorkel på bilen, så vi försökte. En del andra bilar försökte också, men de körde fast i sten och vatten. Men vi klarade det. Efter en timme hade vi lyckats komma runt jordskredet och kunde fortsätta söderut mot Indien. Det är bra att ha en Land Rover!
Nästa hinder väntade i södra Nepal. En vild strejk som varat i nio dagar gjorde att huvudvägen till Indien var blockerad på många ställen. Unga arga män hade byggt stora barrikader och hotade att slå sönder de lastbilar, bussar eller bilar som försökte köra förbi. Mamma och pappa berättade efteråt att de varit mycket nervösa. Vi barn tittade på en rolig film på vår DVD-spelare, så vi märkte inte så mycket. Tack vare att vi kom från Europa och hade barn i bilen fick vi passera alla vägspärrarna utan problem. Till slut kom vi fram till Indien. Vi var de första utlänningarna som passerade gränsen på nio dagar.
I norra Indien besökte vi Bodhgaya där prins Siddharta Gautama blev Buddha – Den upplyste. Det var för 2600 år sedan. Vi tittade först på en jättestor Buddhastaty.
Sen tittade vi på platsen där Buddha satt och mediterade under ett träd och hittade mellanvägen till paradiset.
Det var verkligen en lång väg att köra till södra Indien. Jag passade på att göra mycket skolarbete i bilen. Vi tittade också på filmer som vi köpt i Nepal, med engelskt tal. Det är bra träning. Jag vill bli duktig på engelska så att jag kan prata med många människor.
Indierna kör på ett annorlunda sätt än vi är vana vid från Sverige. De kör gärna mot trafiken på motorvägen till exempel. Det är farligt, speciellt om det är många kor, människor och cyklar på motorvägen samtidigt om en tokstolle kommer i fel riktning och försöker köra om en lastbil (kanske med en elefant på flaket) som också kör i fel riktning.
Vi äter lunch på små enkla matställen vid vägkanten. De har jättegod mat. När vi kom ned i södra delen av Indien serverades maten på stora bananblad i stället för på tallrikar. Det tycker jag är smart. Då blir det inte så mycket att diska. Man använder inte bestick heller. Folk äter med höger hand (den vänstra är för toabesök).
När det börjar skymma hittar vi någon bra plats att tälta på några hundra meter från huvudvägen. Vi försöker slå läger bakom buskar, träd eller kullar. Annars kommer det många nyfikna besökare.
Sju dagar efter vi lämnade Katmandu kom vi fram till Chennai. 2626 km blev det. Nu ska vi försöka skicka bilen till Malaysia!
Många kilometerhälsningar från Temba
På väg ned från bergen blev det stopp. Vägen hade försvunnit i ett jordskred. De sa att vi skulle tvingas vänta i flera timmar. Men en man viskade till oss att det kanske kunde gå att köra förbi skredet om vi kunde köra genom floden. Vi har ju snorkel på bilen, så vi försökte. En del andra bilar försökte också, men de körde fast i sten och vatten. Men vi klarade det. Efter en timme hade vi lyckats komma runt jordskredet och kunde fortsätta söderut mot Indien. Det är bra att ha en Land Rover!
Nästa hinder väntade i södra Nepal. En vild strejk som varat i nio dagar gjorde att huvudvägen till Indien var blockerad på många ställen. Unga arga män hade byggt stora barrikader och hotade att slå sönder de lastbilar, bussar eller bilar som försökte köra förbi. Mamma och pappa berättade efteråt att de varit mycket nervösa. Vi barn tittade på en rolig film på vår DVD-spelare, så vi märkte inte så mycket. Tack vare att vi kom från Europa och hade barn i bilen fick vi passera alla vägspärrarna utan problem. Till slut kom vi fram till Indien. Vi var de första utlänningarna som passerade gränsen på nio dagar.
I norra Indien besökte vi Bodhgaya där prins Siddharta Gautama blev Buddha – Den upplyste. Det var för 2600 år sedan. Vi tittade först på en jättestor Buddhastaty.
Sen tittade vi på platsen där Buddha satt och mediterade under ett träd och hittade mellanvägen till paradiset.
Det var verkligen en lång väg att köra till södra Indien. Jag passade på att göra mycket skolarbete i bilen. Vi tittade också på filmer som vi köpt i Nepal, med engelskt tal. Det är bra träning. Jag vill bli duktig på engelska så att jag kan prata med många människor.
Indierna kör på ett annorlunda sätt än vi är vana vid från Sverige. De kör gärna mot trafiken på motorvägen till exempel. Det är farligt, speciellt om det är många kor, människor och cyklar på motorvägen samtidigt om en tokstolle kommer i fel riktning och försöker köra om en lastbil (kanske med en elefant på flaket) som också kör i fel riktning.
Vi äter lunch på små enkla matställen vid vägkanten. De har jättegod mat. När vi kom ned i södra delen av Indien serverades maten på stora bananblad i stället för på tallrikar. Det tycker jag är smart. Då blir det inte så mycket att diska. Man använder inte bestick heller. Folk äter med höger hand (den vänstra är för toabesök).
När det börjar skymma hittar vi någon bra plats att tälta på några hundra meter från huvudvägen. Vi försöker slå läger bakom buskar, träd eller kullar. Annars kommer det många nyfikna besökare.
Sju dagar efter vi lämnade Katmandu kom vi fram till Chennai. 2626 km blev det. Nu ska vi försöka skicka bilen till Malaysia!
Många kilometerhälsningar från Temba
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar