söndag 14 juni 2009

5-14 juni – Hanoi, Vietnam

Hanoi är huvudstaden i Vietnam. Här bor det många miljoner människor. De flesta verkar köra moped hela dagarna och kan frakta ruskigt stora saker på moppen.
Vi krånglade oss fram till Sveriges Ambassad och blev mötta av våra vänner Elsa och Kristoffer med barnen Jonatan (12 år) och Miriam (8 år).
På ambassaden fick vi låna ett gästhus med riktiga sängar, eget badrum och luftkonditionering. Vilken lyx! Och skönt när termometern närmar sig 40 grader! Hanoi är den varmaste platsen vi varit på under vår resa. Inte undra på att vi tillbringar en stor del av dagen i ambassadens pool! Jag kan simma under vattnet hela bassängens längd, 12 meter. Atlas älskar att bada, men ibland förstår han inte att han behöver sin simring.
Våra vänner skämmer bort oss med underbar mat som smakar som i Sverige. Vi äter yoghurt, ost, bröd, köttbullar, potatismos, lingonsylt, spaghetti och köttfärssås. Vi leker med svenska barn och det känns ibland som vi är i Sverige. Fast när vi gick på stadsvandring i gamla delarna av Hanoi kändes allt väldigt exotiskt med smala gränder, färggranna tempel och ett myller av gatuförsäljare.
Vi har varit på Ho Chi Minh mausoleum. Ett mausoleum betyder att det är ett hus där det ligger en uppstoppad människa. Jag undrar varför de stoppar upp människor och lägger dem i glaslådor. Pappa säger att det är kommunister som gör det och att kommunisterna vill göra sina gamla chefer till gudar. Det låter ju helt knasigt. Inte blir väl gamla kommunistchefer gudar bara för att man stoppar upp dem som om de vore gamla bävrar? Men vi barn gjorde som mamma och pappa sa. Vi gick snyggt och prydligt runt det gamla kadavret. Vi försökte verkligen vara tysta, annars fick vi skäll av vakterna. Men Atlas kunde inte hålla sig. När han fick se Onkel Ho pekade han och utbrast: ”Sover!”. Det var så sött!
Jonatan är snart tonåring. Jag tycker att han är ganska cool. Han gjorde en fin graffiti-teckning åt mig. Jag vill lära mig att skriva coola bokstäver. En kväll följde jag med Jonatan till Boo Skate Shop och köpte häftiga grejer. En annan kväll fick jag lära mig att spreja mitt namn med graffitibokstäver. Det var häftigt!
Det är inte så lätt att hålla reda på vad gatorna heter i Hanoi. De flesta gator verkar ha trestaviga namn, typ Trang Hung Dao, eller Pho Kim Ma. Vi kan erbjuda några nya namn om den kommunistiska namnkommittén får slut på fantasifulla trestavelser: Trong Long Gong, Long Kal Song, Stor King Kong. Gatan där vi bor heter Nui Truc. Den är känd för sina prima hundrestauranger. Men hundarna är inte gäster utan finns på menyn...
Vi var på en dockteater som utspelar sig i vatten. Det var väldigt speciellt och finns bara i Vietnam. Mängder av olika dockor, båtar och drakar rörde sig tillsammans i vattnet och spelade upp gamla vietnamesiska sagor.
Elsa invigde Svenska Filmfestivalen i Hanoi. Vi var med på invigningen och såg filmen ”Desmond och Träskpatraskfällan”. I filmen pratade de svenska och det var engelsk text, men sen var det en vietnamesisk kvinna som pratade i mikrofon och översatte allt till vietnamesiska. Vietnameserna skrattade mycket – framför allt när någon slog sig riktigt hårt!


Vår vecka i Hanoi har verkligen varit underbar. Nu fortsätter vi söderut i Vietnam.
Stort tack till Elsa & Kristoffer och till Jonatan & Miriam.
Graffiti-hälsningar från Temba




2 kommentarer:

Albin Westerstad sa...

Åhh vad jag längtar efter att träffa dig kusin Temba! Du har ju blivit hur stor som helst (mamma kände knappt igen dig på ett av fotona!) och lärt dig så mycket nya coola saker som graffiti, engelska etc. Ska bli så roligt att få leka och busa med dig.
Jag har precis lärt mig krypa!
Stora kramar kusin Albin

Lisbeth R sa...

Hej stora killen Temba!
Jag håller med Albin om det, fast jag egentligen är större än både dig och han. Du pratar engelska, är miljonär (dong-pengar), kan simma så långt under vatten, laga frukost till familjen, måla graffiti och en massa annat. Och du ser så stor och fin ut så jag bara längtar att få krama dig. Hoppas du inte är för stor för farmors kramar.
Laga frukost får du gärna göra när ni ska bo hos mig, men graffiti hoppas jag du inte gör på väggarna i Malmö!
Längtar mycket efter er och hoppas resten av era långa resa också ska gå bra.
Kramar till dig och alla i familjen från
Farmor Lisbeth