Vi kom tillbaka till Luang Prabang där vi stämt träff med Rein och Maaike från Holland. De reser med bil ungefär som vi gör. Första gången träffade vi dem i Turkiet och sedan har vi stött på varandra på de konstigaste ställen i Iran, Pakistan och Indien. Jag satt uppe och pratade engelska med Rein på kvällen. Det var en häftig känsla att kunna förstå och prata engelska med en vuxen. Rein sa att jag var duktig. Då blev jag glad och verkligen sugen på att lära mig mer engelska. 
Rein och Maaike berättade att de inte lyckats köra in med sin bil i Vietnam. De hade blivit stoppade och tvingats flyga in i stället. Mamma och pappa hoppades att vi skulle ha större tur.
Jag var med Disa på sjukhuset och tog stygnen i hennes panna. Hon blev sydd med tre stygn i Luang Prabang för en vecka sedan när hon trillade ner i ett hål och glasögonen krossades mot pannan. Det var intressant att se doktorn plocka bort stygnen. Disa var riktigt tuff och sa inte ett ljud. Tänk att man kan sy ihop en människa med nål och tråd!
Engelska hälsningar från Temba
Rein och Maaike berättade att de inte lyckats köra in med sin bil i Vietnam. De hade blivit stoppade och tvingats flyga in i stället. Mamma och pappa hoppades att vi skulle ha större tur.
Jag var med Disa på sjukhuset och tog stygnen i hennes panna. Hon blev sydd med tre stygn i Luang Prabang för en vecka sedan när hon trillade ner i ett hål och glasögonen krossades mot pannan. Det var intressant att se doktorn plocka bort stygnen. Disa var riktigt tuff och sa inte ett ljud. Tänk att man kan sy ihop en människa med nål och tråd!
Engelska hälsningar från Temba
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar