tisdag 6 oktober 2009

8 september – Jag bröt armen

Tänk vilken otur. Samma dag som jag skulle börja träna fotboll bröt jag armen.
Så här gick det till.
Jag lekte på skolgården och tävlade med en kompis om vem som kunde hoppa längst från gungan. Jag stod på gungan och tog ordentlig fart, men snubblade på kedjan när jag skulle hoppa. Jag landade på vänster arm. Någonting kändes konstigt och jag kunde inte röra armen.

Fritidsledare Juan hjälpte mig upp och tog mig till klassrummet där han ringde efter pappa. Efter en stund kom pappa. Jag hade riktigt ont nu. När pappa såg att armen såg krokig och bruten ut ringde han efter en ambulans. När ambulansen kom fick jag hjälp av de trevliga ambulansskötarna Björn och Thorbjörn. De gav mig en spruta med medicin så att jag inte skulle ha så ont. Det var snällt!
Att vara ambulansförare verkar vara ett spännande jobb!

Jag fick ett stort skydd runt armen och blev skjutsad på en bår ut till ambulansen.
Vi åkte till akuten på Malmö Sjukhus. Där fick jag vänta länge med min krokiga vänsterarm.

Jag blev undersökt av läkare och min arm röntgades. Tänk att en röntgenkamera kan fotografera skelettet inne i armen! På röntgenbilderna kunde doktorn se att överarmen var helt avbruten precis ovanför armbågen.
Efter mer väntan var det dags för operation. Pappa följde med in och fick ta på sig roliga kläder. Jag blev sövd så jag märkte inte när de rättade till armen och satte in två långa spikar för att hålla ihop skelettet. När jag vaknade några timmar senare var det mitt i natten. Pappa satt vid sängkanten och hela min arm var gipsad från axel till handled.
Jag låg kvar på sjukhuset nästa dag. Det kändes som att tre av mina fingrar sov. Doktorn sa att en nerv blivit klämd och att det kan ta flera månader innan känseln kommer tillbaka helt och hållet. Det tyckte jag inte var bra.
Det var skönt att få komma hem från sjukhuset. Jag stannade hemma från skolan några dagar tills jag inte hade så ont i armen längre. Sedan följde mamma med mig till skolan för att se att allt gick bra. Det gjorde det. Fast jag blev fort trött i början.
Nu längtar jag efter att få ta av gipset. Hoppas jag kan börja spela fotboll snart!
Gipsade armhälsningar från Temba

Inga kommentarer: